Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot den fjärde arten »Martins» är en ren amerikansk form
(Procne subis), som ej är så allmän men mycket omtyckt. »Jag
såg på flera ställen, at de med flit låtit bygga små hus af
bräder utan för väggarna för dem; ty de voro mycket mone om,
at hafva dem vid gården; emedan så snart de blifva varse en
hök eller kråka, drifva de dem antingen bort från gården, eller
gifva de i tid med sit skri och ljud varning åt hönsen, at en
fiende är i nägden, för hvilken de böra vakta sig.» Af
hackspettar omnämnas ej mindre än åtta arter, men »utförlig
be-skrifning af dem lämnas til et annat tilfälle.»
»Rof-foglar, som göra skada på höns och annat hemtamt
fjäder-fä finnas här i myckenhet, och nästan mer än hos oss
i Sverige. De hafva här stor frihet; emedan här på många
ställen ännu är så mycken skog, at de därifrån kunna stjäla
sig på höns och ankor. För rof-fogeln är lika godt om skogen
består af bättre eller sämre träd, endast han där kan hafva
sit skygd. Om nätterna äro de hemtamde foglar i fara för
Natt-uglor, hvaraf här gifves et stort förråd. De uppehålla sig
merendels i kärr, hafva et fult läte om nätterna, och stjäla sig
då ofta på Hönsen, hvilka gemenligen taga sit natt-qvarter up
i Äppel-, Persike- och Kerbärs-träden i trägården, men som de
nu här i landet hålla på at, lika som vi i Sverige och Finland,
med all ifver utöda och göra ända på skogen; så kan däraf
den nytta följa, at desse Rof-foglar därigenom blifva mera
blottade, och dem betagas tilfälle, at så behändigt göra skada.»
Det är någonting för skogssköflare att beakta!
Af hönsfåglar nämner han rapphöns, vilda kalkoner, och
ripor i Kanada. Rapphönsen äro, som Kalm också säger, ej
alls våra, utan de betydligt mindre, allt fortfarande mycket
vanliga »bob-whites» (Colimis virginianus), som mera likna
våra vaktlar än rapphöns. Våra tamkalkoner härstamma som
bekant från Nordamerika, där de ännu finnas vilda, ehuru
utrotade i östern, men på Kalms tid voro de ännu allmänna i
Pennsylvaniens skogar. De »skiljas nästan i intet annat från
våra tama (utom det de äro villa), än at de merendels äro
något större, samt köttet mörkare, dock mera välsmakligt. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
