Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pighet uppnår den på för öfrigt naken eller nästan naken,
grus-blandad och grofblockig ur med jämn (men ej rik) tillgång på
vatten. Dess ymnighetsgrad är därför mycket växlande på
olika ståndorter. Upphör eller aftager urbildningen nedanför
ett stup, så att örter och träd kunna bilda sammanhängande
bestånd, har Echinospermum sina sista tillflyktsorter på själfva
stupet. Men äfven här kan dess existens vara hotad, i det
vegetationen på hyllor och afsatser äfven lätt sluter sig
samman. Ofta är dessutom fuktigheten för ringa på dessa lokaler,
åtminstone under torra, varma somrar.
Det finnes ganska få arter i vår flora, som »normalt» äga
en så spridd och sällsynt förekomst som Echinospermum. De
olika ståndorterna ligga nämligen i regel en till flera mil
af-lägsna från hvarandra i såväl Sverige som Norge. I t. ex.
Torne Lappmark som besökts af talrika botanister under mer
än ett århundrade, är den endast känd från trenne långt från
hvarandra liggande lokaler, där den upptäckts först i senare
år: af Skårman på Tsasinnjaskatjåkko (1906) och af förf. på
Yli Kuokola (1904) och Ala Njauko (1907), öfverallt i sparsam
mängd.
På Ala Njauko växa endast ett dussin individ bland grofva
block nedanför ett litet stup med Draba hirta (fjällnagelört),
Saxifraga nivalis (fjällbräcka), Viscaria alpina (fjällnejlika) m. fl.
Denna obetydliga blocksamling representerar ett rätt friskt
ras, som efterhand inkräktas af den frodiga björkskogen, som
på alla sidor omgifver den lilla klippvegetationen.
Echinospermum tyckes här vara en mycket sen inkomling med små
utsikter att hålla sig kvar någon längre tid.
Sydsidan af Klimpberget i Åsele Lappmark utmärkes
därigenom att berggrunden på mindre fläckar går i dagen i form
af tvärbranta stup. Nedanför liggande urer (rasbranter) äro
emellertid bundna och öfvervuxna af björkskogar eller yppiga
örtmattor. Trots ifrigt sökande kunde jag sommaren 1909
endast upptäcka två resp. 1 och 1,2 dm. höga stånd af
Echinospermum, hvilka växte på själfva stupet bland Cerastium
alpinum (fjällarf). Om dessa båda dvärgexemplar, som dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
