Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Något om andarternas dräkter.
Af
Dr. II. Nyqvist.
bland änderna bestämma årsungens kön samt
särskilja de gamla fåglarna i sommar- och
öf-vergångsdräkt från de fullvuxna ungarna är ej
alltid så lätt. Har man fågeln i fråga färsk
till sitt förfogande och är i tillfälle att
zooto-miskt studera densamma, kan man ju alltid
på bensubstansens större eller mindre fasthet utan vidare
svårighet säga om man har en gammal eller årsunge framför sig.
Äfven fortplantningsorganens olika utveckling är ju ett godt
kännetecken. Detta gäller dock mest honorna, bland hvilka de
gamla alltid hafva mera utvecklade äggstockar. Hos hanarna
däremot har jag såväl bland släktena Anas och Fuligula som
äfven hos sothönsen funnit testiklarna hos de fullvuxna
unghanarna obetydligt mindre än hos de gamla på sensommaren
och hösten. Iris färg är ju hos ungarna i regel ej så
utvecklad som hos de gamla. Så äro gräsandens ungars ögonringar
mera gråaktiga, den gamla hanens kastanje- och den unga
honans olivbrun. Skedandens unga hanes ljust gråbruna, den
unga honans grågula, under det den gamla hanen har
citrongul, den gamla honan gulbrun iris. Hos viggen däremot
har den unga hanen lika klargul sådan som den gamla. Äfven
näbbets storlek och färg lämnar ju ibland god ledning. Större
vanskligheter möta, då man i samlingar bland de torkade
skinnen skall bestämma åldern; och handböckernas upplysningar
äro i regel rätt summariska och ofta allt för knapphändiga.
Hos en del arter fäller ju vingarna lätt utslaget, om man skall
Fauna och Flora 1912. Haft. 5. ]6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
