Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kullerbytta och blef liggande. Jägmästare Jern kom väl nu
hastigt framrusande och affyrade ännu ett skott på det
döds-skjutna djuret, men den, som fällde denna väldiga björn, det
var Nilsson, och man må icke förtänka honom, att han ännu
på ålderns dagar är stolt öfver sin jägarbragd, äfven om för
oss djurvänner vemodets slöja måste breda sig öfver minnet
och göra det dystert. Ty med detta skott var björnen för
alltid struken ur provinsens fauna. — I triumf och vid facklors
sken fördes den fallne skogens kung till Svartå herrgård, där
han nedlades på gårdsplanen och beskådades af mycket folk.
Det var en gammal hane af ovanlig storlek. De, som voro
pojkar på den tiden, minnas ännu hans väldiga ramar och
grofva klor, det kraftiga hufvudet och de respektingifvande
rof-tänderna. Huden afdrogs och skänktes till läroverksniuseet i
Örebro, där Svartåbjörnen i uppstoppadt skick alltjämt utgör
en af de förnämsta prydnaderna. Fäilen är numera urblekt
gråbrun. Om storleken får man en idé genom följande på det
konserverade djuret tagna mått: längd från nosspets till
svans-rot 190 cm. och höjd öfver bogarna 87 cm. Alltså ståtliga
dimensioner!
Den sista björnen i Karlskoga.
Karlskoga bergslag omfattar stora skogsvidder, hvilkas
nordliga, mera ödsliga delar tillhöra en björntrakt, där ännu
för ett par generationer sedan hvarken varg eller björn voro
sällsynta villebråd. Den sista björnen fälldes därstädes år 1857.
Huru därvid tillgick har berättats mig af en af de få
kvar-lefvande, som deltogo i jakten, Per August Ersson, en pigg och
minnesfrisk gammal man, nu kolmottagare vid Karlsdals bruk.
Något år före midten af 1850-talet började det talet gå vid
Karlsdal, att man sett björn på skogen. Vilda historier kommo
i omlopp, men de jaktkunnige satte icke tro till hvad som
sades. Många år hade förgått sedan man sist fällt en björn
i dessa nejder, och all anledning fanns att ställa sig tviflande.
Men allt flera blefvo de vallhjon och skogsvandrare, som be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
