Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nentbostad ligger, ned till Åråsbron vid Svartåns utlopp i sjön
Toften, hvilken bro björnen gick öfver. Här måste förföljandet
afbrytas. Till följande dag rustades ifrigt för jaktens
fortsättande. Ägaren af Svartå bruk, öfverstekarnmarjunkaren frih.
C. H. Leijonhielm, lät uppbåda dreffolk och sände bud efter
löjtnant Hampus von Post i Örebro, som var en väldig jägare,
samt efter de tre bröderna, majoren Hjalmar Holst,
ryttmäs-tarne Ingemar och Åke Holst, af hvilka von Post och
åtminstone två af Holstarne följande morgon infunno sig, brinnande
af jaktifver. Björnen hade åter tagit vägen norrut, men
hol-mades snart i ett tätt skogshult. Hån skrämdes upp af
dref-folkets rop och bröt sig ut oskadd, ehuru flera skott affyrades
mot honom af några mindre säkra skyttar i skallkedjan.
Besynnerligt nog lät han dock snart ånyo holma sig af det sakta
förföljande jaktsällskapet. Emellertid bröt han sig äfven nu ut,
och så skedde äfven efter en tredje holmning. Vid andra
dagens slut hade björnen, ehuru sårad, ännu nog friska krafter
att raskt löpa undan. Tredje dagen hade man spåret utefter
ett smalt skogsnäs mellan stora Gårdsjömossen och Sirsjön.
Skyttarna fördelade sig här efter hela näsets bredd, och man
väntade när som helst att stöta på nalle, då ett skott på
af-stånd hördes. Det visade sig sedan att detta skott härrörde
från en knippsmed Berglund från Svartå, hvilken ifrige skytt
på eget bevåg begifvit sig ut på spaning och, som han sade,
»af ren slump» gått emot det förföljande jaktsällskapet och
därvid mött björnen, som af skottet svårt sårades.
Ögonblickligen kastade denne helt om och löpte emot skyttarna, af hvilka
den nyssnämnde masmästaren Nilsson, som gick fram närmast
Sirsjön, fick gifva björnen baneskottet. Det var ett nog så
spännande ögonblick. Då för tiden hade man ännu att räkna
med stor klickningsrisk och möjligheten att nödgas kämpa för
lifvet, ifall björnen behagade anfalla, hvilket ju icke var
ovanligt att en sårad björn gjorde. Emellertid var det ju knappast
tid att blifva nervös. Nalle kom med livarje ögonblick
närmare. Nilsson lade alltså an, tog säkert sikte och tryckte af
med det resultat, att björnen hejdade sig, ryckte till, gjorde en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
