Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här mötte oss genast en af landets karaktärsfåglar, icke blott
den vanligaste roffågeln, utan en af de vanligaste och mest
i ögonen fallande fåglar öfver hufvud taget, bruna gladan
(Milvus ater Gmel). Denne ganska imponerande fågel skulle
vi nu få se på nära håll dagligen, ja nästan stundligen, så länge
vi vistades i strandzonen. Ej ett eller två exemplar, utan
mest sällskap på 5 å 6 stycken eller ännu fler. De visade
sina vackra flygkonster öfver dynerna och träsken, inåt
landet blefvo de betydligt sällsyntare, och i förbergen saknades
de alldeles. De hålla sig i närheten af vattnet, särskildt invid
fiskerierna, där de med otrolig fräckhet och närgångenhet
hämta sig allehanda affall — det bekvämaste underhållet!
För andra fåglar tyckas de ej vara allt för farliga, ty hvarken
hägrar, skarfvar, änder och äfven många mindre fåglar tycktes
bekymra sig det minsta om deras närvaro, tvärtom, många
af dem tycktes rent af stå på god fot med med gladan. 1
- Betydligt försiktigare och i hela sitt sätt ädlare var
fiskgjusen (Pandion haliaetus L.), som vi också sågo dagligen
men på större höjd, med förnämt lugn kretsande öfver sitt
jaktområde.
När vi kommo fram till morzi, snattrade änder i
hundratal ute i vassen, men morzin var för djup, för att man skulle
kunna vada inom skotthåll. Flera par härfåglar fladdrade
nästan som fjärilar i sina vackra brokiga dräkter, att det var
en lust att se; pipare, vipor och beckasiner syntes i mängd
öfver vatten och äng. Storkar och hägrar kommo stolt
flygande och slogo sig ned ej allt för långt — utom skotthåll.
Beträffande härfågeln (Upupa epops L.), så gör det mig ondt
om honom, att han fått så fula namn, som »stinkfågel» o. d.
Aldrig såg jag honom hålla till på afskrädeshögarna där nere,
aldrig luktade ett skjutet exemplar illa, utan är det väl endast
boet, han håller osnyggt. Den fågeln vann genast mitt hjärta,
1 Antagligen är det samma art, som är så vanlig i Konstantinopel, och som
hvarje besökare nästan ständigt kan se sväfvande öfver Gyllene Hornet och »de
söta vattnen». Alldeles säker är jag ej därpå, då i Medelhafsländerna finnas
flera konkurrerande arter, alla lika fräcka och närgångna! [Bruna gladan, hvars
äldsta namn är Milvus korschim Gm , är den på båda ställen vanliga. Red.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
