Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när jag för 2 år sedan såg honom i större antal här nere,
med sin brokiga dräkt och »fladdrande» flykt ger han i
särdeles hög grad lif åt landskapet.
Så till sist skarfvarna! De fordrade egentligen ett kapitel
för sig, ty storskarfven (Phalacrocorax carbo L.) är väl nästan
den allmännaste af alla fåglar i Talyschs lågland, åtminstone
under den tid, vi reste. De imponera ej blott genom sin
aktningsvärda storlek och enorma antal, utan framför allt
genom de vackra och växlande bilder, de flygande kolonnerna
framställa. Det må regna eller storma, eller solen må bränna
het och luften stå orörlig öfver de feberspenderande risfälten
och träsken, skarfvarna draga kolonnvis dag ut och dag in,
timme efter timme, från hafvet in till sina hviloplatser i de
högsta träden eller ut till sina fiskeplatser. Än flyger ett
hundratal i en enda rät linje, och icke en fågel fuskar med
rättningen; plötsligt brytes af någon oförklarlig orsak linjen,
men ett tu tre ha två led bildats med samma oklanderliga
rättning som i det första. Än komma de i en vacker båglinje,
eller i ett långt, vågformigt band, som en i lagom bris
böljande vimpel, eller de styra fram i spetsig vinkel liksom
vildgässen! Dessa ständigt växlande, men alltid harmoniska
flygbilder njöto vi af sista dagen lika mycket som den första. Det
är en märkvärdig ordning bland alla dessa skaror (»drill» vore
kanske riktiga ordet, om det ej vore mig så osympatiskt,
sär-skildt på tal om fri, ofördärfvad natur), det faller ingen fågel
in att lämna sin plats, hvarje djur tyckes känna sin granne
liksom paradsoldaten sin närmaste man, utan att se eller röra
vid honom.
Skarfvarnas aptit måste vara glänsande. Enligt Radde
behöfver en skarf c:a 4 skålpund fisk om dygnet för att ej
känna sig svulten; detta i fångenskap — i friheten fordrar
den stora rörligheten säkerligen åtskilligt mer! 1 så fall är ju
deras eviga dragande till och från det ständigt dukade bordet
ej så underligt. De tyckas endast söka sin föda på djupt
vatten, vi sågo dem aldrig slå ned nära stranden. Det
Kaspiska hafvet kan föda många skarfvar och många fiskare, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
