Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag hoppas, det skall dröja mycket, mycket länge, innan
konkurrensen blir så stark, att människorna missunna de
intressanta fåglarne deras tillvaro. Morgnar och kvällar beredde
de oss ej det minsta nöjet, när de halftimvis stående med
utsträckta vingar syntes hälsa den upp- eller nedgående dagens
stjärna — det skulle väl föreställa dessa flygande kolonners
korum!
Efter denna presentation af några af de viktigaste
fåglarna återvända vi till Lenkoran. Som vi skulle komma åter
på hemresan, beslöto vi att genast nästa morgon resa vidare
söderut, till Mir Achmed Chan, khan af Talysch, till hvilken
vi voro inbjudna. Hans residens, Schak-Agatsch, ligger 25-—30
km. söder om Lenkoran, strax intill hafvet. Vägen är ej
af särskildt intresse, först går den öfver — eller rättare
genom floden Lenkoranka, sedan mellan trädgårdar, risfält
och på annat sätt brukadt land, äfven genom ett par ryska
byar, men längsta sträckan öfver och mellan dynerna. De
ryska kolonisterna äro frireligiösa, som för sin tro mer eller
mindre frivilligt utvandrat, de göra ett propert och godt
intryck, särskildt i förhållande till landets egna innebyggare.
Under färden falla oss i synnerhet mängden af reptiler i
ögonen: sköldpaddor, ödlor, scheltopusiker och ormar samt
fågellifvet vid stranden.
Hos khanen voro snart alla formaliteter undanstökade,
han visade sig ledsamt nog vara fullt europeiserad, lär ha
miljoner i skulder, talar något franska och visade med
stolthet en präktig, nyinköpt auto. Vi voro ganska upprörda
öfver att få se en auto i denna trakt, men hur han kan
använda den på dessa vägar, var oss en gåta. Det gamla
residenset, som Radde så vackert beskrifver, var rifvet, och
grunden till ett nytt redan grön af mossa och fukt, allt i
förfall. Men så mycket intressantare voro omgifningarna, den
präktige förvaltaren, f. d. kosackkaptenen Ignatii Michalovitsch
blef vår vägvisare på en tur samma eftermiddag.
Nästa morgon bröto vi upp på en längre vandring till det
närmaste förberget, Tängur. Det var endast omkring en mil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
