Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men den ofta gjorda iakttagelsen, att man vid fångst med
lockbete i motsats till hvad som äger rum vid fångst med
lanternor, får en mycket stor procent befruktade äggfyllda honor,
talar ett rätt tydligt språk. Devitz för sin del anser, att
detta fenomen beror på, att honorna hafva för sed att taga sig
ett mål, innan de lägga äggen, och att de attraheras af
lockbetet, emedan dettas lukt liknar näringsvätskans doft.
Detta är ju möjligt, men man kan naturligtvis också tänka
sig, att attraktionen beror på, att lockbetets doft liknar den
som larvernas näringsväxter utsända, och det förefaller, som
om denna fråga lätt skulle kunna lösas genom experiment,
anordnade på så sätt, att man systematiskt undersökte hvilka
arters honor som lockades af vissa till sin kemiska
beskaffenhet kända ämnen, och gjorde en sammanställning af dessas
näringsväxter och de ämnen de innehöllo. Eller ännu lättare
vore att använda en viss fjärilart, t. ex. en Pieris-art, och
utröna, om dess honor vid äggläggningen lockades af
senapsoljor, i likhet med hvad man vet om larverna.
Några dylika experiment äro ej ännu gjorda, så vidt jag
vet, men i några fall, där larver och fullvuxna ha samma diet,
har man lyckats isolera vissa ämnen ur denna och med deras
hjälp narra honorna till äggläggning.
Engelsmannen Howlett publicerade förra året några
dylika experiment. Han lyckades förleda Sarcop/iaga att lägga
sina ägg på en bomullstapp genomdränkt af skatol, ett starkt
luktande ämne, som finnes i exkrement och är en
förruttnelseprodukt af ägghviteämnen; vidare narrade han Stomoxys
cal-citrans på samma sätt till äggläggning medels valeriansyra, ett
ämne som finnes i ruttnande vegetabliska ämnen.
Howlett diskuterar därefter utförligt den teoretiska
betydelsen af dessa iakttagelser. Han framhåller, att vår egen
förmåga att uppfatta lukt synes vara begränsad till ämnen,
som hafva en molekylarvikt af omkring 30 eller däröfver, under
det att vi ej kunna uppfatta någon lukt hos ämnen med
mindre molekylarvikt, äfven om dylika kunna hafva en irriterande
inverkan på våra slemhinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
