Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såvidt jag har mig bekant, så ägde stor invasion rum hösten 1900,
då jag mottog en mängd exemplar från skilda delar af provinsen.
Nötkråkornas invasionsvandring är i Sverige iakttagen mest
höstetid och i Tyskland vintertid. Frågan blir då: hvilken återväg
taga dessa fåglar under vårflyttningen?
Die Bäunie und Sträucher des Waldes in botanischer und
forstvissen-schaftlicher Beziehung von Gust. Hempel, Professor der Forsti.
Produktions-lehre an der K. H. Hochschule in Wien etc. und Karl Wilhelm. Prof.
der Naturgeschichte etc. 1 Abt. Theil II sid. 178 Wien und Olmutz. Verlag
von Ed Hötzel 1889.
Zembratallen finnes i stora skogar å Alpernas sluttningar och
i Karpathernas bergstrakter, och där öfvervintra en stor del
nötkråkor. Vårflyttningen härifrån går väl antagligen öfver mellersta
Ryssland längs Ural till Sibirien.
Egendomligt är, att årsperioderna för zembratallens frösättning
sammanfalla på ett ungefär med solfläcksperioderna. I prof.
Sim-roths afhandling finnes mycket som talar för, att nötkråkans
vandringar skulle kunna sättas i samband med solfläcksperioderna, men
den strider mot den allmänna regeln för fåglarnas flyttningar.
Såväl Brehm som Naumann hafva en motsatt åsikt mot prof. Simroth.
Dock, för att komma till ett säkert resultat, torde ett möjligen
kommande statistiskt material kunna gifva lösningen på frågan om
nötkråkans flyttningar och periodiska massförekomster.
Harald Muchardt.
Om det är bevisadt, att nötkråkor utvandra samma år, som
riklig utbildning af zembra-tallfrö ägt rum, torde sannolika
förklaringen härtill ligga däri, att i samband med riklig näringstillgång
nötkråkornas fortplantning varit starkt ökad, och således
öfverbe-folkning uppstått, analoga förhållanden träffas ju ej så sällan inom
djurvärlden.
Red.
En ormätande orm.
Från Brasilien beskref den berömde herpetologen G. A.
Bou-lenger för några år sedan en ny orm under namn af Rachidelus
brazili. Denna, som hör till gruppen Opisthoglypha, d. v. s. till
de ormar, som ha de bakersta tänderna i öfverkäken rännformiga
och förbundna med en giftkörtel, är glänsande gråsvart ofvan och
grå eller gul undertill. Den är hemma i staten Sao Paulo, där den
är känd under namnet »mussurana». Den blir omkring 210 cm.
lång. Om denna orms lefnadssätt har man nu fått några intressanta
upplysningar. Den lefver blott af andra ormar, och den säges vara
immun mot giftormars bett. Den anfaller genast skallerormar,
ja-racaras, lansortnar och andra de allra farligaste giftormar, till och
med exemplar lika stora som den själf. »Mussurana» är en
con-strictor, d. v. s. den vecklar sig om sitt offer och stryper det. Till
följd af sina nyttiga egenskaper har den blifvit fridlyst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
