Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanligen slutar med seger för »beati possidentes» tack vare
deras kraftiga sparkar med bakbenen. »I samma ögonblick
som angriparen kommer i närheten af parningshanen för att
stöta bort honom eller doppa honom under vattnet, böjer
denne sig med öfverraskande smidighet och utan att släppa
honan sina bakben upp öfver ryggen och sparkar angriparen
så våldsamt, att han vändes på ryggen eller slungas bort. I
regeln låter denne sig dock icke förbluffa af denna behandling,
ty efter att ha besinnat sig ett par minuter, förnyar han
angreppet, som emellertid får samma resultat som första gången.
Jag har t. o. m. en gång sett angriparen kräla upp på en
sten, som nådde upp öfver vattnet, för att därifrån med desto
större kraft kunna kasta sig öfver parningshanen.»
Collins försök att härma den grönfläckiga paddans läte
synes mig föga lyckadt. Han säger därom: »Ljudet liknar
mycket det som uppstår, då man stötvis gnider ett vått finger
mot en glasruta, men det är mera drillande; då och då
utstöter hanen om dagen ett par enstaka toner, som ha en
egendomlig metallklang.»
Icke heller är det härmningsförsök, som göres af G. Jäger
i »Deutschlands Thierwelt», enligt min erfarenhet riktigt, då han
härmar denna paddas läte med »krak, krak» eller likartadt med
löfgrodans men »djupare och starkare». Löfgrodans
fortplant-ningsljud är tvärtom vida starkare än vår paddas och kan
bättre härmas med ljudförbindelsen »rä, rä, rä , hvaraf jag
tror namnet Reften», en skog nära Fågelsång, har uppkommit.
Liksom löfgrodorna sjunga» de grönfläckiga paddorna i kör
och tystna plötsligt, när en människa kommer dem för nära.
Det är vanskligt att imitativt riktigt träffa denna arts läte: för
mitt öra har det låtit som serrr, serrr, serrr» o. s. v.
Bruch härmar lätet med »må, md, må», och F. Boie med
»rirr, rirr, rirr». Lika olikartade äro uppgifterna om
löfgrodans sång, som af Laurenti härmas med »ra, ra, ra», af Bruch
med »gäk, gåk, gå k och af Daudin med »carac, carac, carac .
S. Nilssons uppgift om den grönfläckiga paddans
parnings-tid, »i april», är med säkerhet oriktig, för såvidt den icke gäl-
Fauna och Flora 1913. Hiift. 3. O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
