Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tavsidor starka delen, som innehåller »Archiatern Herr Caroli
Linnei Föreläsningar öfver Diurriket . Det är två manuskript, som följts;
det ena antagligen från 1748 öfver »Quadrupedia, Aves och
Am-phibia, det andra »Föreläsningar öfver Djur Riket Hålldne uti
Up-sala om wåren, åhr 1751 [Fiskar, Insekter och Föreläsningar öfver
Djur Riket. Sjette Glassen, om Maskar, Snäckor och Coraller.
Hålldne i Upsala Höst Terminen år 1752». Bokens sista del,
omkring 250 sidor, lämnar de af utgifvaren bifogade förklaringarna till
den Linnéanska texten jämte en kort redogörelse för alla de många
auktorer Linné hänvisar till.
Ehuru sålunda innehållande öfver 600 sidor är boken allt
annat än en tung, tröttsam lunta. Linné är aldrig tråkig, och det är
så många allmänna saker inlagda inom den naturvetenskapliga
ramen, att hvad han säger om de olika djuren är fullt lika njutbart
för icke fackmän som för den specielle zoologen. Ja, i vissa fall
kanske ännu mer, ty det kan nog ej nekas till, att denne senare
stundom blir litet förbluffad öfver hvad den store mästaren lärde.
Man vill ju ha honom stående ej blott öfver samtiden utan äfven
om möjligt öfver nutiden, och man har svårt att finna sig i att han
i mångt och mycket ej kunnat skaka af sig de äldre tidernas
zoologiska begrepp. Man får då trösta sig med, att han i alla fall
rensat bort mycket ogräs. De legender han berättar tas ofta helt
objektivt och få stå för den citerade sagesmannens räkning. Då han ej själf
kunnat med fakta vederlägga dem, tas de med tills vidare, äfven
om han själf ej trodde så mycket på dem. Hans åhörare skulle
ju ha något att uträtta äfven de; dem och den följande forskningen
ålåg det att reda ut, hur mycket som var sannt i fablerna.
Som krydda till de flesta af Linnés i hög grad njutbara,
saftiga anrättningar komma sedan utgifvarens förklaringar och
anmärkningar öfver allt, där så behöfs. De äro som redan sidoantalet
antyder särdeles fullständiga, och här hittar zoologen en mängd för
vetenskapens olika grenar intressanta och värdefulla uppgifter. Det
är nog mången upplysning, som där är ny för honom och särskildt
den på dagordningen stående svåra frågan om synonymiken får i
många fall en välkommen kritisk utredning.
Vill man i det stora rika förrådet välja några citat för att
belysa föreläsningarnas natur, må man höra, hur Linné gör början
med att tala om oss själfva:
»Genus 1. Homo. Menniskan.
Att menniskan är ett djur kan ingen neka, ty hon har hjerta.
hår, kiött, ben och ådrar, genom hvilka blod och wätskor drifvas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
