Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram och åter: hon har alla Sensus externos, som wi se hos de
andra djuren: alltså kan hon ej wara någon sten eller ört. Är då
menniskan ett djur, så måste hon ock hafva sitt ställe någonstädes
med i Systemet. Man ser då straxt, att hon ej har sitt rum i samma
Class som foglarne, ty hon har inga flädrar på sin kropp. Ej heller
bland Ormarne, ty de hafva intet hår på sig som menniskan; hon
är ock ej slägt med fiskarne, ty hon har inga fiell, ej heller fenor
att simma med. Hon är ej någon insect, ty hon har ingen benacktig
hud, ty naglarne täcka ej hela kroppen, och hon har ej horn i
pannan. Äntligen är hon ej heller någon mask, ty structuren är
altför mycket olik dertill. Således måste hon nödwändigt höra till
den första Classen, eller djuren som hafva fyra fötter och hår på
sig, hvars honor föda lefwande ungar, som ej wäxa i ägg, och gifwa
dem di med Spenar».
Denna människans placering bland djuren var ju en radikal
nyhet och för många ett lasteligt tal, hvarför Linné på alla sätt
söker bevisa sitt påstående och slå ned möjliga invändningar
däremot. Han visar, hur människan är byggd alldeles som ett djur.
»Det är nästan omöjligt finna någon ricktig nota af utwärtes
skap-naden och structuren mellan henne och markattan; ty de äro så
accurat lika att den som får se en Babian, skall wäl kunna swärja
på, att det är en menniska». Aporna ha visserligen något längre
betar än människan, »men det är ock observerat på ogärningsmän,
som gått till döden, att de haft faseliga långa betar, som i längden
täflat med Apornas betar, hwilket är ett elakt tecken hos menniskor.»
Det är blott förnuftet, som skiljer människan från djuren, och
med förnuftet förmåga af själfkännedom. »Herr Archiatern har satt på
henne den caracteren: Nosce te ipsum» (känn dig själ fl), hvilket är
människans artkaraktär i Linnés arbeten. Denna skillnad utvecklas
närmare till tröst för dem, som finna anstöt af hvad som sagts om
likheten med djuren. »Hon bör känna sig sielf på mångahanda sätt.
Theologice, att hon är skapad med en odödelig siäl efter Guds
be-läte. Moraliter, att hon är den enda, som fådt en förnuftig siäl
att prisa Skaparen. Naturaliter, att hon är satt att styra och regera
alt på jorden och att alt är skapt för hennes skull. Physiologice,
att hon med en så fullkomlig och underlig kropp är begåfwad.
Diaetice, att hon wet hwad henne mäst gagnar och skadar till sitt
lifsuppehälle. Pathologice, att hon wet hwad för ett skröpligt käril
hon är, och huru många sjukdommar hon är underkastad. Den som
detta wet och kiänner sig sielf, hon skiljer sig nog från de andra
djuren.» L. G—/.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
