Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärre meddelanden.
En hvit som m ar hare.
Enligt ingångna underrättelser har man å Jaktvårdsföreningens
jaktmarker å Ulföarne vid norra Ångermanlands kust under senare
tiden iakttagit en hvit hare. Huruvida det är en albino eller en
vanlig hare, som glömt bort att lämpa sin kostym efter årstiden,
kan naturligtvis ej uppgifvas, då han fortfarande befinner sig i
frihet. Att hans fortsatta tillvaro är ännu osäkrare än hans öfriga
släktingars är nog troligt på grund af hans afsaknad af »skyddande
förklädnad». — Jag har velat lämna detta meddelande, då jag ej
hört talas om hvita sommarharar, men väl om svarta.
Hernösand 22 juni 1913.
C. G. Strokirk.
Fjällvråk häckande i Småland.
Försommaren 1912 fick jag reda på ett roffågelbo inom ägorna
af byn Nöbbeled, hörande till Öjaby socken och ungefär 1 mil norr
om Växjö. Boet var beläget ungefär 10 m. öfver marken i klykan
på en grof fura. Platsen låg mycket undangömd ute i storskogen,
nära en liten, knappt använd skogsväg. Som jag trodde det vara
ett dufhökbo, smög jag flera gånger dit med bössan och vaktade
väl dold på fåglarna, stundom till långt efter mörkningen. Fåglarna
voro emellertid mycket skygga och komrno aldrig inom håll, fastän
jag kunde höra deras gälla skrik några skotthåll därifrån. Ungarna
voro ursprungligen 3, men en dag fann jag den ena död nedanför
boet. I början af juli voro de öfriga 2 vuxna, och den 8 juli sköt
jag ned dem från boet, då de voro så försigkomna, att jag befarade
de skulle kunna undkomma. Strax syntes att det icke var
dufhök-ungar, och en undersökning efter en fauna gaf till resultat, att det
var fjällvråkar, något som jag strax misstänkt, då jag såg de långt
ned fjädrade tarserna. Den ena af ungarna sändes till Lund för
uppstoppning, men förkom tråkigt nog. Af den andra tog jag vara
på bäckenpartiet. Då jag sedermera kom till Lund, och folk, som
jag talade med om fyndet, betviflade bestämningens riktighet,
lämnade jag det tillvaratagna bäckenet till konservator O. Holmqvist i
Lund, som var nog vänlig att bestämma och med Zool. institu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
