Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
systematiska efterhållande. Alla som i Västergötland bo skola
»bygia varghagarpæ» (varggård) eller »haua varghanaet», säger
Västgötalagen. Dessutom förbundos de hålla skall å vissa
dagar vid ett öres1 vite. De, som ej hade nät eller varggård,
voro förfallna till två öres böter. I Östgötalagen nämnes ej
varggård, men bestämmelserna om vargnät och vargskall voro
än strängare. Det säges nämligen, att hvar bonde skulle hafva
priggia famna wargha næt, hauær han egh næt, pa böte pre
öra». Samma böter voro äfven fastställda, om det ej kom en
man ur hvarje hushåll, då budkafle gått om vargskalls
hållande. Trots alla ansträngningar att förfölja vargarne gjorde
de dock tydligen stor skada på tamdjuren, och det måste t. ex.
erkännas i Västgötalagen, att björn och varg äro» ofæfli» d. v. s.
vis major, om de taga legofä eller dylikt.
Om »Biorn» säger Västgötalagen helt kort, att den eges
af den, som honom »betir» [=jagar] d. v. s. fäller. Östgötalagen
är något utförligare, i det att där läses: Alla ega björn söka,
ty han är uräfle; alla de i skall komma, medan han rör fot,
de ega lott i björnen. Utom vid skallgång förföljdes äfven
björnen på andra sätt. 1 Västgötalagen finner man nämligen,
att den dräptes med uppgillrade spjut. Det kan man sluta
däraf, att det stadgas, att får man bane af björn- eller älgspjut,
bötes tre marker. Detta är naturligtvis ej full mansbot,
emedan det betraktades som olycksfall.
Lodjur synes ej vara omnämndt i någondera lagen. Om
vargarne voro mycket talrika, hindrade dessa troligen loarnes
ökning till en viss grad, men säkerligen saknades dylika ej
alldeles, och loskinn voro ju fordom högt skattade bl. a. som
sängkläder.
I Östgötalagen säges, nu eger den »ræf sum resir», och
Västgötalagen har samma uttryck och allitteration. Detta tyckes
vara allt om räf.
Utter nämnes ej i Östgötalagen, men i Västgötalagen säges,
den eger »oter», som »ur a drægher» (= ur å drager).
1 Ett öre var ‘/b mark, en örtogh var V3 öre oc*1 en pænning var V18
örtogh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>