Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Å andra sidan talar den sistnämnda lagen ej om bäfver,
men Östgötalagen har flera bestämmelserom biur». Det
börjar med uttrycket: Bjur har böle (=bostad) som bonde. Denna
bofasthet liksom hans värde synes vara orsaken till lagens
omtanke om honom. Den som dräper bjur och bryter hans
»hijoi» (ide), återlemne bjuren till markegaren »ok mæp prea
markær». Detta vite är ju synnerligen högt tilltaget nämligen
lika mycket, som om någon af våda dräper annans häst eller
nötkreatur. Dock gäller detta blott om bäfver på enskild mark.
Den, som tager bjur å allmänning, ege bjuren och vare saklös,
heter det.
Om ekorre bekymrade sig ej Östgötalagen, däremot
finnes i en edition af Västgötalagen den bestämmelsen om »ikurni»,
att ingen må taga honom på byaskog, härads- eller
landsall-männing annat än mellan Dionysii dag och annunciationis vid
vite af »111—XVI örtogher». Därmed ville man alltså förebygga
misshushållning och hindra, att ekorre dödades under den tid,
då skinnet ej kunde användas som pälsverk ( graskin» =
gråverk). Ekorren åtnjöt alltså fridlysning1 från Marie
bebådelse-dag till 9:de oktober.
Haren var däremot fredlös. Östgötalagen säger, att »hæra»
eger »jaæn sum handum takær» (den som honom tager) och
Västgötalagen har detsamma: den eger »hæra», som honom
»hændir» (= griper).
Sistnämnda lag tillkänner äfven kort och godt »ælgh» åt
den, som honom »fællir». Östgötalagen har emellertid också
stadganden om, huru vid älgjakt skall tillgå. Där säges
ungefär följande i något omskrifven form. Om män gå på älgjakt
och »resa djur» och få fjät och fara efter, så må ingen annan
gå på spåren förrän tre nätter efter, sedan de förste släppt
spåret. Fäller någon djuret, innan den tiden utgått, ega de
djuret, »sum restu», d. v. s. som först drefvo upp det. »Skut
bogher» ( = skottbog, hvarom ännu talas, eller åtminstone för 30
år sedan, i Östergötland) och halfva »knek» (= »bakbog») tillföll
den, som vid gemensam jakt skjutit ett djur. Här torde ock
1 Äfven Södermanlandslagen fredade ekorre viss tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
