- Project Runeberg -  Fauna och flora / Åttonde årgången. 1913 /
210

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

art, hvilken häckar i klippbranter, och som jag därför till
skillnad från den vanliga hussvalan vill beteckna som »klippsvalan».
Nedanstående kartskiss visar klippsvalans utbredning i vårt
land, sådan den för närvarande är känd.

Sommaren 1907 häckade klippsvalan rätt talrikt i
skiffer-branter på nordsidan af fjället Pehkasuohna ej långt från
Kuokimmuodka. Boplatserna ligga rakt ofvan skogsgränsen.
Från Rautasjärvi, Abiskojokks kanjon och Kierona är den
redan omnämnd af Ekman (1907). År 1912
fanns den i riklig mängd på de båda
sistnämnda lokalerna, efter Abiskojokk dock
måhända ej i fullt samma individantal
som under sommaren 1908. Äfven mellan
Torneträsk och Kurravaara torde
klippsvalor förekomma. Zetterstedt omtalar
nämligen, att han under rodd öfver
Ala-järvi (en sjölik utvidgning af Torne älf)
iakttog, huru Hirundo urbica och Apus
»gjorde sina cirklar i luften; troligtvis hade
de sina bon uppe bland klipporna, ty här
funnosför denna inkvartering hvarken hus
eller torn, byggda af människohänder».1

I Lule lappmark äro klippsvalor
anträffade i Nammats branter (Löwenhjelm),
på fyra fjäll efter Rapadalen samt på
Pelatjåkko i det inre af Sarekmassivet
(Ekman). Löwenhjelm omnämner, att H. urbica häckar i mängd
såväl vid hus och kyrkor »som ock i fjällbranter» i Ume, Pite
och Lule lappmarker. Bland fjäll, som han besökte under sin
färd år 1845, kunna nämnas Peljekaise och Istjakk i Pite samt
Alkavare i Lule lappmark. Särskildt berget Istjakk, hvilket af
Lowenhjelm’s reskamrat, botanisten N. J. Andersson, skildras
såsom ägande »mot söder brant nedstupande sidor och
öfverhän-gande klippspetsar», torde vara lämpligt att hysa svalkolonier.

Under åren 1911 och 1913 fann jag klippsvalor i mängd

Kartskiss visande
klippsvalans utbredning i Sverige.

1 Tornsvalan häckar i Lappland i ihåliga torrfuror.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:19:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1913/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free