Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
västgräns i L. Lule älfs dalgång som gråsparfven, nybygget
Tjåmotes bortåt 4 mil öster om kyrkobyn.
Ännu så sent som år 1845 synes hussvalan ej ha hunnit
fram till Adolfström i Pite lappmark, ty Löwenhjelm uppgifver
om Chelidon rustica: »Denna art var den enda i sitt släkte,
som förekom vid Adolfström den 27 juni». Klippsvalor häcka
troligen på det nordost om denna ort belägna berget
Pelje-kaise och med all säkerhet på Istjakk längre österut.
1 våra fjälltrakter finnes det således tvenne »biologiska
raser» af Hirundo urbica, klippsvalan och hussvalan, af hvilka
den förra är ursprunglig, under det att den senare i likhet
med ladusvalan, gråsparfven och skatan (se nedan) utbredt
sig hit, först sedan landet tagits i besittning af en bofast
befolkning.
Liknande egendomligheter i sin utbredning erbjuda för
öfrigt ej så få växtarter. I Lapplands fjälltrakter träffas
exempelvis klofibbla (Crepis tectorum), toppdån (Galeopsis tetrahit
v. bifida) och femfingerört (Potentilla argentea) dels såsom fullt
spontana arter på klippbranter och tillhörande blockurer, dels
i åkrar och vallar, införda genom kulturen.
Äfven till södra och mellersta Sverige liksom till Danmark
och Tyskland torde hussvalan i likhet med ladusvalan först ha
inkommit, sedan människan nått ett så högt kulturstadium, att
hon förstått uppföra timmerhus och större byggnader.
Våra hussvalor visa ingen som helst benägenhet att slå
sig ned på klippbranter, äfven om de häcka i mängd på
gårdar och hus, som ligga vid foten af lämpliga bergväggar,
såsom flerstädes i Medelpad, Ångermanland och sydöstra delen
af Åsele lappmark. Hussvalans »sociala instinkter» äro också
långt svagare utvecklade än hos klippsvalan, hvilken senare
alltid häckar i stora kolonier, aldrig i enstaka par. Dessa
olikheter i lefnadsvanor tyda på, att de båda raserna skilt sig
från hvarandra långt tillbaka i tiden.
Enligt min mening har hussvalan uppstått som en i viss
mån själfständig form i Medelhafsländerna, där Hirundo urbica
ännu förekommer häckande på branta bergväggar. Tempel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
