Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gammal dufhökhona på nästet, en artighet af fru Hök som jag
återgäldade med att hvarken taga henne eller hennes ägg.
Men inte nog härmed. Sedan jag efter många vedermödor
hunnit till det kungsörnsnäste, där helt naturligt ingen örn var
hemma, och varit uppe i trädet, fotograferat och tagit de vackra
äggen, hörde jag på återvägen ett par pilgrimsfalkar skrika.
Enär jag förmodade, att de kanske skreko öfver örnen, och
jag gärna ville se en fågel, som lade så vackra ägg, smög jag
upp igenom skogen, så godt som det är möjligt att smyga på
skidor. En af falkarna såg jag uppe under en brant klippvägg
bortom skogstopparna. När skogen glesnade mot fjället såg
jag den andra också, det var hanen jag sett först, och var
förvånad öfver, att de bodde så högt upp. Om jag minns rätt,
växte det ingen björk ofvanför dem. När jag säger, att de
bodde, menar jag att de ämnade bo, ty vid den tiden, början
af maj, har pilgrimsfalken i Lappmarken ännu ej tänkt på att
göra sitt rede i ordning, utan uppehåller sig blott som röfvare
i trakten. Någon örn syntes inte till, men plötsligt väcktes
min förvåning af en massa fjädrar efter jorduggla, som lågo
strödda öfver snön omkring en ensam hög sten nedanför
klippväggen. Jag upptäckte strax, att där låg lämningar efter
ugglan uppe på stenens snöiga kant också, men stenen var hög
och brant, jag var trött och hade skidorna fastspända. Alltnog
—- jag nöjde mig med att förvånad konstatera, att här låg en
nyplockad jorduggla, och någon annan än en af de närvarande
pilgrimsfalkarna kunde knappast vara banemannen. Hvarför
fåglarna skreko och voro arga vid detta tillfälle, så långt
innan de lagt ägg, fick jag aldrig klart för mig. Möjligt är ju,
att den närboende örnen, osedd af mig, strukit förbi strax
förut, och att en af falkarna då blifvit upprörd öfver att blifva
störd vid bytet. Annars bruka gamla ädelfalkar oftast tiga
vid ett rof.
Ett par veckor senare låg jag ute på en myrmark i samma
landsdel för att iakttaga några svartsnäppor (Totanus fuscus),
som nyss anländt till häckplatsen. Ute öfver myren och den
låga björkskogen flögo några jordugglor, 5 eller 6 stycken, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
