Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det för dem karaktäristiska sättet fram och åter, förmodligen
för att söka de små gnagare (Arvicola rutilus och rnfocanus),
som såsom förebud till lemmelvandringen bruka förekomma
*
ymnigt i dessa trakter (Torne lappmark). Under det jag låg
stilla, tryckt i ett dvärjbjörksnår, kommo ugglorna allt
närmare, kretsade om hvarandra på ett 10-tal meters höjd med
de för dem egendomliga långa, häfvande vingslagen. Jag glömde
alldeles bort mina svartsnäppor för att iakttaga dem. Det
var tidigt på morgonen, men solen var redan uppe klockan 1
på natten, så att det var fullt dagsljus.
Som ugglorna nu kretsade, för hvarje ögonblick närmare,
döko de alla som på ett gifvet tecken hufvudstupa i marken
och voro försvunna för mig, och i samma stund fick jag se en
pilgrimsfalk, som med sedvanlig brådska kom jagande fram
öfver myren. Han kom direkt emot mig, stannade fladdrande
ett ögonblick öfver stället, där ugglorna slagit, höjde sig ett
stycke och stannade på nytt fladdrande som en tornfalk. Så
ledsnade han sannolikt och flög bort med bestämd riktning.
Jag väntade, att han kanske skulle komma igen, nu hade
jag alldeles klart för mig, att hans intresse var förknippadt
med ugglorna, men han syntes inte till vidare. Väl en kvarts
timma låg jag stilla i min buske och såg ingen uggla till. Då
blef det mig för långsamt och jag steg upp. Ugglorna,
åtminstone någon, måste ha satt sig blott ett stenkast ifrån mig,
men fastän jag stod kapprak och det bara var låga buskar
närmast på myren, flög ingen uggla upp. Eftersom jag
ingenting mer hade att göra på platsen tog jag min kamera och
gick mot lägret. Då flög där upp en jorduggla framför mig,
när jag gått ett litet stycke. Strax därefter flög ännu en upp
alldeles vid mina fötter, där hon tryckt på släta myren. Ingen
af dem flög långt. Blott några hundratal meter. Där kastade
de sig ned igen på samma sätt, som de bruka, när man
om hösten träffar dem på strandängar vid hafvet. De hade
påtagligen ännu förskräckelsen kvar för pilgrimsfalken. Deras
beteende var fullkomligt analogt med det hos rapphöns, som
oväntadt vid jakt blifvit eftersatta af en hök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Feb 8 00:19:16 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1913/0237.html
