Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter de erfarenheter han gjort i år, anser med största
sannolikhet hafva tillhört sidensvansen.
Aret 1913 synes emellertid hafva medfört en större
invasion af häckande sidensvansar. Förutom de båda af Wibeck
och mig gjorda fynden liar jag lyckats erhålla kännedom om
följande. Ett bo med ungar påträffades vid Vassaraälfven ej
långt från Gellivare samhälle, och vid tillfället sågos minst tre
sidensvansar. Ett bo fann man vid Linaälfven (obestämdt
hvarest, men antagligen ej långt från Gellivare), och ett tredje
bo skall ha påträffats nära sistnämnda plats. På flera andra
ställen inom Gellivare socken, och äfvenså inom Jockmocks,
hafva under häcktiden i år sidensvansar blifvit sedda. Vid
Kvickjock hade vid början af sommaren två par observerats
men bon ej kunnat påträffas.
Och så är till sist att omnämna att man i juni i år
iakttagit en sidensvans några mil nordväst om Elfsbyn (5 å 6 mil
väster om Luleå). På finska sidan, vid Muonio och Kyrrö,
hafva i år gjorts åtminstone 6 bofynd.
Det framgår att sidensvansens förekomst som häckfågel
är i viss mån periodisk. Visserligen är det väl antagligt att
vårt land icke under något år varit fullständigt utrymdt af
dessa fåglar — deras uppträdande hos oss väl så godt som
alla år vintertiden synes tala därför. Men deras talrikhet som
häckfåglar är tydligtvis mycket växlande så att de
uppmärksammas vissa år icke alls, andra år något litet och åter andra
år i större rikedom och på ett större antal lokaler. Dessa
sistnämnda, »sidensvansåren», synas väl icke helt isolerade som
ensamma toppar på kurvan utan förmedlade genom rikare
förekomst än den vanligaste åren närmast det som bildar
maximum. De höga, flertaggiga spetsarne synas icke skilda åt med
så regelbundna intervaller, som känneteckna t. ex. nötkråkans
uppträdande som flyttfågel. Men de väcka dock intresse genom
den höjd de intaga efter rätt långa mellanrum. De stora
invasionerna synas under »historisk» tid ha intiäffat åren 1858,
något år på 1870-talet (möjligen 1876), 1881, 1892 och 1913.
Hvarpå denna periodicitet härrör är så vidt jag vet ännu out-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
