Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Charles Richets upptäckt af anafylaxien.
Tal hållet vid Nobelprisutdelningen d. 10 dec. 1913.
Af
Professor Carl Sundber;
rets Nobelpris i fysiologi och medicin har af
Karolinska institutets lärarkollegium tilldelats
? professorn i fysiologi vid Paris’ universitet
t doktor Charles Richet för hans arbeten
rö-■ rande anafylaxi.
En mycket gammal erfarenhet är, att vissa
smittor efterlämna immunitet, d. v. s. minskad känslighet eller
okänslighet för förnyad smitta af samma art. Med Edward
Jenners införande af vaccinationen mot kopporna lärde vi att
också på artificiell väg skaffa immunitet.
Den artificiella immuniseringen har under senare tid, från
1880-talets början med Louis Pasteurs första skyddsympningar
mot lefvande smittor, alltmera vidgats att omfatta äfven
ägg-hviteartade gifter af bakteriellt, vegetabiliskt och animaliskt
ursprung, såsom difterigiftet, ormgifterna o. a. Vid dessa
immuniseringar tillgår i princip så, att först inympas — om
immuniseringen gäller smittor — ett försvagadt smittämne
eller, vid giftimmuniseringarna, insprutas en till ofarlighet
minskad giftdos, hvarefter eventuellt starkare smittor eller
större giftdoser på enahanda sätt appliceras, till dess
smittskydd eller giftskydd ernåtts. Redan efter en första
behandling-plägar känsligheten för ny smitta eller ny giftdos vara
synbarligt minskad. Ej sällan är en enda föregående behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
