Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillräcklig att skänka okänslighet för nästa smittympning.
Gift-insprutningarna få däremot ofta förnyas, och de därvid använda
doserna stegras för ernåendet af giftskydd.
Under de talrika, i alla länder utförda immuniseringarna
för vinnande af olika skyddsämnen till praktisk användning i
medicinen har man i ett par fall mött verkningar af
giftinsprut-ningar, hvilka verkningar icke kunnat inpassas i den allmänna
regeln om minskad känslighet. Sålunda erfor Robert Koch
under sin sträfvan att finna ett ympmedel mot tuberkulos, att
det af honom framställda tuberkulinet verkade t. o. m. starkare
vid injektion på förut tuberkulösa individer än vid injektion på
friska. Och v. Behring iakttog, att i vissa sällsynta fall kunde
en häst, som redan länge varit okänslig för t. o. m. mycket
stora doser difterigift, insprutadt för vinnande af difteriserum,
alldeles oväntadt duka under för en ny giftdos, som icke var
större än de förut länge använda doserna och som fördrogos
utan någon som helst skada af öfriga på samma sätt och med
samma gift behandlade hästar i samma stall. Äfven Richet,
som jämte sin medarbetare Héricourt hade funnit att
blod-serum från ål var giftigt för hundar, iakttog ytterligare, att
detta serum verkade starkare giftigt vid en andra eller tredje
insprutning än vid den första insprutningen.
Dessa fall af ökad i st. f. minskad känslighet betraktades
emellertid såsom tillfälliga undantag. Man tänkte sig denna
ökade känslighet bero antingen däraf, att giftet vid den
förnyade tillförseln summerade sig till förut befintligt gift i
organismen och därför verkade starkare (Koch, Richet), eller så
att vissa individer voro tillfälligt, paradoxalt öfverkänsliga,
bildlikt sagdt öfverkänsliga genom ett slags öfveransträngning
vid de upprepade giftbehandlingarna (Behring).
Giftöfverkänslighetsproblemet höjdes emellertid genom
Richet till ett annat plan.
Det första arbetet häröfver offentliggjorde Richet jämte
sin medarbetare Portier år 1902. Senare liar Richet ensam
i en serie arbeten, sammanfattade i monografien L’Anaphylaxie
år 1912, befäst och vidgat denna upptäckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
