- Project Runeberg -  Fauna och flora / Nionde årgången. 1914 /
31

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom genom att hälla snus i hans mun. Orsaken till denna
grymma behandling är den bekanta, vidt spridda myten om
dödens uppkomst bland människors barn. Den förekommer i
talrika versioner, hos akamba lyder den i korthet som följer:
Då det högsta väsendet (Afulungu) skapat människorna, beslöt
han att skänka dem odödlighet. Han hade lärt känna
kameleonten som en visserligen långsam, men synnerligen pålitlig
person, hvarför han valde honom att öfverbringa det viktiga
budskapet till människors barn. Kameleonten begaf sig iväg,
tog saken lugnt och stannade då och då för att fånga flugor.
Så småningom kom han dock till människorna och började:

»Jag har fått i uppdrag att, jag har fått i uppdrag att–––––-».

Längre kunde han inte komma. Mulungu hade nämligen af
någon anledning ändrat mening och beslutat, att människorna
skulle dö, »liksom aloens rötter». Den snabba väfvarfågeln
skickades ut med det nya budskapet och kom fram, just medan
kameleonten stod och hackade. Fågeln framförde fort och flott
sin herres befallning, och sedan den dagen dö människorna.
Häraf hatet mot den stackars kameleonten. Berättelsen
anträffas äfven utom bantu-folken, så t. ex. bland haussa i Sudan.1
Jag har haft det nöjet se äfven äldre män lägga benen på
ryggen, då jag låtsade sätta en kameleont på dem.

Babianerna hatas innerligt af infödingarna på grund af
den skada, de göra å fälten. Vaksamma och sluga som dessa
apor äro, är det emellertid ej så lätt att öfverraska dem, och
nedläggandet af en babian är därför en glädjande tilldragelse
för negern. I ett fall bör man dock akta sig för att skjuta
dem, tillfället må vara aldrig så gynnsamt, och det är, då man
beger sig ut på jakt. Den som dödar en babian, kan nämligen
vara ganska säker på, att han den dagen ej lyckas skjuta något
annat djur. Särskildt elefantjägare som akamba äro
naturligtvis angelägna att ej förstöra jaktlyckan, när det gäller
storvildt. Professor Lönnberg gjorde liknande iakttagelser under
sin ostafrikanska expedition.1 2 Eftersom babianerna äro på tal,

1 Jfr T. von Held, Marchen und Sagen der afrikanischen Neger. Jena 1904.

2 Einar Lönnberg, Några exempel från Ost-Afrika på öfvertro rörande
djur. Fataburen 1911, sid. 245

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:19:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1914/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free