- Project Runeberg -  Fauna och flora / Nionde årgången. 1914 /
32

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i 9
O z

vill jag i förbigående nämna, att infödingarna påstå, att
babianerna vid tillfälle röfva bort små barn. När kvinnorna arbeta
på åkern, lägga de gärna sina babies ifrån sig under ett
skuggigt träd för att vara mera obehindrade. Åtskilliga barn lära
under sådana omständigheter blifvit stulna af babianerna och
för alltid försvunnit.

Det har förut påpekats, att akamba ej äta fisk, därför att
fiskarna »äro släkt med ormarna». Piggsvin och sköldpaddor
(om dessa mera nedan) äter man ej heller gärna. Såsom är
att vänta af ett jägarfolk, äta akamba för öfrigt nästan alla
vilda djur, detta i motsats till sina grannar i väster och
sydväst, akikuyu och massajer, som endast i yttersta nödfall kunna
förmås att äta vildt. Den som gör, det anses som en
mindervärdig person. Jag erinrar mig en marsch ute i »bushen»,
miltals från närmaste infödingsby. Den medförda provianten
var nästan slut, och vi hade att hufvudsakligen lifnära oss
genom jakt. Bland bärarna var äfven en kikuyu, som i det
längsta undvek att äta af det fällda vildtet och följaktligen gick
halfhungrig flera dagar. Slutligen kunde han dock ej härda ut
längre utan, ursäktande sig med att han här var långt borta
från sitt land, utom all ära och redlighet, högg han friskt in
på en skjuten oryx-antilop.

Åtskilliga djur ha enligt akambas åsikt den inverkan på
pilgiftet, att om man skjuter ett af dem, giftet förlorar all
verkan på andra djurarter. Som sådana djur har jag antecknat
Coke’s hartebeest, duikern (Cephalophus), mullvaden och
tamhönset. Jägare hafva för öfrigt en hel del saker att iakttaga,
särskildt då det gäller storvildt, elefant, noshörning o. s. v.
Djuren få ej nämnas med det öfliga namnet, det skulle skrämma
bort dem, utan man betjänar sig af omskrifningar. Så kallas
elefanten vid dylika tillfällen ofta ndee nguu, »gamla stakar».
(Syftar på betarna.) Mycket ofta brukas också ordet »sten»,
så att t. ex. den som först får syn på en elefant, säger: »Där
borta är en sten». Man måste väl uppfatta detta som hörande
till, hvad Frazer kallar »den homöopatiska magin»; en sten rör
sig ej ur fläcken, och infödingen vill, att elefanten skall lik en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:19:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1914/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free