Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sentliga skiljaktigheter. Bananerna äro som bekant jättestora
örter, och deras så kallade stam är blott en skenstam, som
bildas af de äldre, vissnade bladens kvarsittande slidor.
Upptill framsticka ur denna skenstam de unga bladen, som äro
ordnade i spiral och därför utgå åt alla sidor. Hos ravenalan
däremot finnes en verklig, förvedad stam, som inuti är mycket
lös och vattenhaltig, under det att de yttersta lagren äro torra,
sega och fasta samt utgöra ett godt skydd för de innanför
liggande mjukare delarna. Bladen växa ut från allra öfversta
delen af stammen, men äro icke ordnade i spiral som hos
bananerna utan tvåsidigt ställda, d. v. s. de äro placerade i
tvenne varandra diametralt motsatta rader, en på hvardera
sidan om stammen, hvilken senare utefter hela sin längd bär
tydliga ärr efter de gamla affallna bladen. Det är genom denna
egendomliga och sällan förekommande bladställning, som
växten får sitt egenartade utseende: den påminner närmast om
en jättestor, uppfälld solfjäder.
Ravenalan uppnår ganska ståtliga dimensioner. Stammen
mäter i allmänhet mellan fem och tio meter i höjd, men stora
exemplar finnas, som äro ända till femton meter eller mera.
Bladen ha på väl utvecklade individ en längd af fem till sex
meter, hvaraf något mer än hälften kommer på bladskaftet.
Vid basen äro bladen försedda med stora slidor, i hvilka det
samlar sig regnvatten, som kan bevaras där rätt länge, och
det är just tack vare dessa naturliga vattenreservoarer, som
växten af de europeiska kolonisterna erhållit namnet de
resandes träd. Det påstås nämligen, att när man behöfver
vatten, har man blott att med ett spjut eller annat lämpligt
redskap sticka hål på bladslidorna, och då rinner det ut »klart,
svalt och rent vatten», som det så vackert står i en gammal
engelsk resebeskrifning. Detta är emellertid som mycket annat
i en del äldre reseskildringar en sanning med en smula
modifikation. Säkert är, att man i de flesta fall kan erhålla ganska
rikliga mängder vatten ur bladgömmena, och det är nog
stundom äfven ganska svalt och friskt tack vare afdunstningen,
men det är ingalunda klart och rent, utan innehåller vanligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
