Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linnés pelarkaktus.
Af
G. Lagerheim.
land växterna i Upsala botaniska trädgårds
frigidarium intaga några lagrar och en Justicia
Adhatoda en hedersplats såsom kvarlefvande
sedan Linnés tid. Under senare hälften af
1800-talet funnos där ännu flera träd, som
»stått under den store blomsterälskarens tukt
och ans en gång och skänkt honom glädje». Vi skola ej
redogöra för dessa relikers sorgliga öde, utan nöja oss med att
hänvisa till Th. Fries’ afhandling »Linnéminnen i Upsala
botaniska trädgård» i K. Vet.-Ak:s Arkiv för Botanik 1905, där
han synes ha lämnat fullgiltiga bevis för att flertalet af dessa
träd verkligen varit »Linnéaner». Enligt traditionen skulle
äf-ven ett par exemplar af en pelarkaktus i frigidariets varmare
afdelning vara Linnéaner, men några säkra bevis härför har
det ej varit möjligt att prestera (se Th. M. Fries, Linné.
Lef-nadsteckning, del 2, sid. 125, 1903). Visserligen säger S.
Nordström i sin bok »Upsala i taflor», sid. 23 (1870), att »dessa
jättehöga, pelarlika Cactéer» äro »minnen från Linnés tid»,
men Th. M. Fries har vid förnyad granskning ej funnit några
säkra bevis för eller emot detta påstående (se hans afhandling
Linnéminnen etc., sid. 41). Det förtjänar emellertid påpekas,
att Linné i Upsala botaniska trädgård odlade en åttakantig
och en sexkantig pelarkaktus, som troligen voro Cereus
peru-viamis, d. v. s. just den art, till hvilken pelarkaktéerna i
Upsala visat sig höra (se nedan). Om dessas nuvarande utseende
har Direktör Ivan Örtendahl haft vänligheten meddela föl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
