Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad bör förstås med »Mellanskarfven (Phalacrocorax carbo medius Sv. Nilsson)»?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAD BÖR FÖRSTAS MED MELLANSKARFVEN
119
ge’s, utsago samt ytterligare tillagt några detaljerade uppgifter
som han godhetsfullt i bref meddelat. Enligt dessa är dräkten
något sliten. Fågeln har säkerligen häckat samma sommar,
som den sköts, men de små hvita plymfjädrarna äro på några
få när bortfallna. På halsen sitta ännu några kvar. Glansen
är på hals, nacke och undersida öfvervägande grönaktig, men
ett blåaktig skimmer kommer fram i vissa dagrar, då man
vänder på fågeln. Den är liten med liten, smärt näbb. Från
pannan till framkanten af spetsens rundning mäter den 61
mm. Vinglängden är omkr. 338 — 340 mm. Yttertån 102,
mel-lantån 80,5, innertån 59, baktån 42 mm. Hr Lehn-Schiöler
framhåller ock, att klorna synas längre och mera krökta än
hos vanlig skärf, som måhända nöter af sina klor på klipporna,
där den plägar ha sitt tillhåll.
Såsom synes äro dessa uppgifter i sin helhet ganska
knapphändiga och exemplaren äro också fåtaliga, så att det är
svårt att med säkerhet draga någon slutsats. Men det lilla,
som kunnat utrönas, är ganska samstämmigt. Ett faktum är,
att den skärf, som nu förekommer hos oss, alltid är större, och
i praktdräkt är den utprägladt blå.
Att den i Danmark häckande skarfven också hade mindre
ägg framhålles af Kjærbölling i hans arbete »Skandinaviens
Fugle» p. 710 (Kjöbenhavn 1876). Den nämnde förf. säger där,
att danska skarfägg hade en längd af 59—63,5 mm. och en
bredd af 37,5—40 mm., under det att skarfvar från »nordligere
Egne» ha ägg, som äro ända till 70 mm. långa och 41 mm.
tjocka, och vi kunna öka dessa senare maximimått till resp.
73 och 45 mm.
Kjærbölling omtalar äfven i det citerade arbetet, att
skarfvar förr häckade flerstädes i Danmark, och han räknar upp
åtskilliga lokaler, bl. a. äfven här ofvan omtalade Skanderborg.
Af de danska öarna nämnas Lolland, Falster, Fyen och
Själland. Emellertid hade redan antalet häckningsställen minskats,
så att blott få återstodo, när Kjærbölling skref. Skarfvarna
voro nämligen utsatta för en ytterst häftig förföljelse, dels
emedan de gjorde skada på fisket, dels emedan deras exkrementer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
