Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad bör förstås med »Mellanskarfven (Phalacrocorax carbo medius Sv. Nilsson)»?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
FAUNA OCH FLORA
dödade träden vid boplatserna. Vid en koloni, som anlades
1823 på Vaarsö i Horsens fjord, skötos t. ex. från 1827 till 1845
öfver 10,650 skärfvan I en annan koloni dödades 1860 ej
mindre än 597 par, o. s. v. Äfven om antalet fåglar är stort från
början, måste det ju taga slut under sådana omständigheter.
Huru långt tillbaka i tiden den i träd häckande skarfvens
historia går här i vårt land är ovisst. Det är dock att märka,
att Anders Jahan Retzius ej synes ha känt till dylika
fåglar, då han utgaf sin upplaga af Fauna Suecica år 1800. Han
säger nämligen: »Nidificat in scopulis», hvilket ju blott gäller
om den större formen. Sannolikt är alltså, att omkring 1800
inga trädhäckande skarfvar funnos i Skåne.
Med afseende på dylika skarfvars förekomst i Danmark
säger Chr. L. Brehm år 1831: »Sie ist seit einigen 30 Jahrén
in Dänemark eingewandert» — —. Denna »Baumscharbe»
gifver Brehm samtidigt namnet Carbo arboreus, hvilket namn,
om det kan fixeras med säkerhet, har prioritet framför Sv.
Nilsson’s namn medius af år 1835. För bestämningen har man
hufvudsakligen ledning af måttuppgifterna på näbben. Denna
säges af Brehm vara 35—38 linier hos hanen och 33—35 linier
hos honom. Detta mått synes dock vara något drygare än för Sv.
Nilsson’s mellanskarf. Brehm’s dräktbeskrifning är tämligen
intetsägande, så att det återstår sålunda hufvudsakligen
lokaluppgifterna, att den häckar i Danmark och tränger sig in i
hägerkolonierna där samt dessutom lefver vid de tyska kusterna
och insjöarna. Detta är dock i och för sig nog, för att man
skall veta, hvilken skarfform som afses med artnamnet, hvilket
ju för öfrigt är ganska karakteriserande. Men då det gällde
namngifning, gjorde minsann Brehm ingenting till hälften. Han
har äfven i detta fall ytterligare ett namn, som tämligen klart
hänför sig till samma skarfform. Detta namn är »Die kleine
Kormoranscharbe. Carbo subcormoranus Brehm». Den skärf,
som får detta namn, beskrifves såsom ännu mindre än
»arboreus», särskildt är näbben liten. Då det dock uttryckligen
säges, att denna lilla skärf har 14 stjärtpennor, kan det ej
vara någon förväxling med toppskarfven (C. graculus). — Vi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
