Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergfinkinvasion i Skåne vintern 1915—1916. Af Hugo Granvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
FAUNA OCH FLORA
observerat, hurusom en skata just var i färd med att äta upp
en bergfink, och litet hvarstans bland granarna ser man
minnen efter kråkfåglarnas och andra fåglars måltider. Det har
ej lyckats mig få se, att någon skata eller kråka själf dödat
bergfinkar, hvarför jag håller det för troligast, att det är döda
individer, som de förtära. Däremot har jag varit i tillfälle att
flera gånger iakttaga, hurusom roffåglar slagit ned bland
svärmarna och tagit sitt byte. —
Ganska egendomligt är det intryck man får, då man gör
en titt in bland träden i den dunge, där fåglarna hvila. Marken
är nästan hvit, som om den vore betäckt med rimfrost. Men det
är ett par cm. mäktigt lager af fåglarnas exkrementer, som
betäcker densamma, och trädens stammar äro hvitmenade från
marken ända upp till kronorna. (Bild 2.)
Så snart fåglarna kommit till ro, börja de locka och
åstadkomma ett väsen och oljud, som är rent häpnadsväckande.
Man har sökt återgifva bergfinkarnas lockton med »quääck,
quääck», men det är omöjligt att — hur gärna man än vill —
igenkänna detta läte i den stora konsert, som om kvällarna
går af stapeln här. Detta synes mig väsentligen bero på den
omständigheten, att de resp. ljuden eller tonerna helt
sammansmälta med hvarandra och äro korteligen omöjliga att återgifva
fullt exakt.
Man kan göra sig en föreställning om, hur intensivt detta
ljud kan vara, då jag nämner, att det höres på ett afstånd af
flera kilometer. — Någon liknar det vid bruset från ett
vattenfall; andra tycka, att det mest påminner om det ljud, som
åstadkommes, då ånga släppes ut från ett lokomotiv. De första
kvällarna i december, då befolkningen hörde detta märkvärdiga
ljud, trodde man, att det var ett järnvägståg, som var i
annalkande.
Om man skjuter ett skott bland fåglarna och på så vis
skrämmer upp dem, lyfta de alla under ett bullrande och
susande, som erinrar om en svag åska. De flyga då upp i täta
svärmar, som se ut som mörka moln, hvilka fullständigt
dölja den bakomliggande skogen. Men, eftersom de blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
