Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergfinkinvasion i Skåne vintern 1915—1916. Af Hugo Granvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERGFINKINVASIONEN I SKÅNE VINTERN 1915
–-1916
57
oroade, lugna de sig ej genast utan slå ned på marken och
betäcka denna som en brunaktig, rörlig matta. Så småningom
flyga de dock tillbaka till sina grenar, där de skola öfvernatta,
och åter börjar denna öronbedöfvande musik, som ej tystnar,
förrän skymningen och mörkret utbredt sig öfver nejden.
När morgonen gryr — just som dagen tändes — blir det
ånyo lif i dungarna. Fåglarna göra sig i ordning att begifva
sig ut på sina milsvida ströftåg efter föda, och i ett nu lämna
de träden och försvinna i stora, stora flockar. Nu flyga de
emellertid ej i ett sträck, som de bruka, då de ankomma om aftnarna,
utan nu lyfta de samtidigt och sprida sig i skilda grupper ut
öfver skogarna. — Man har här och hvar i Skåne under denna
vinter iakttagit större eller mindre flockar af bergfinkar, och
det är ej omöjligt, att de höra till dem, som öfvernatta i
Kågeröd. —
A. E. Brehm omtalar, att i de skaror af berfinkar, som han
antecknat, träffas hämplingar, gulsparfvar, bofinkar, grönfinkar
och andra; men denna iakttagelse har jag i föreliggande fall
ej kunnat göra, utan efter hvad jag kan finna, torde det
uteslutande vara bergfinkar, som här samlats i såförvånadsväckande
massor.
För att med säkerhet konstatera, hvaraf fåglarna lefva,
sköts en del omedelbart efter ankomsten till dungarna om
kvällen. Alla de skjutna individerna voro ovanligt feta och
öfvernärda och hade såväl kräfvan som magen propp fulla af
ollonbitar i olika storlekar. I en individ fann jag t. o. m. ett
fullkomligt helt bokollon. Och i två funnos förutom ollonbitar
äfven frön af ask; således beriktigas de iakttagelser, som gjorts
af vissa forstmän, att bergfinkarna understundom lifnära sig
af askfrön.
Då jag nu ville få någon klarhet i, huru mycket föda en
bergfink vid denna tid på dygnet (Vaö em.) hade intagit, vägde
jag först innehållet i kräfvan. Därefter togs magens innehåll
ut och slammades, hvarigenom ollonbitarna skildes från det
öfriga innehållet af sten och grus. Ollonbitarna lades så på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
