Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om däggdjursfaunan i Småland i början af 1800-talet, jämförd med den nutida. Af C. O. von Porat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
FAUNA OCH FLORA
men den ger i snabba drag en framställning al hvad som då
kunde anses karaktäristiskt för hembygdens högre växt- och
djurvärld. Den synes mig därför värd att framdragas ur
glömskan, hvarför jag härmed ber att få framlägga ett försök till
öfversättning af den på prydligt latin skrifna afhandlingen i
hvad den rör däggdjuren. Upplysningsvis må nämnas, att de
biologiska smådragen, som i mitt tycke öka läsvärdheten,
vanligen äro omtalta i noter under strecket, men jag har här
tilllåtit mig att anföra dem i löpande följd med hufvudtexten
Hvad i afhandlingen nämnes från fåglarnas värld, skall jag i
ett följande häfte af denna tidskrift i hufvudsak söka meddela.
Älgen.
Att älgen fordom varit inhemsk och tämligen talrik i
Småland är troligt på grund af ortnamnen Elghult, Elgaryd,
Elgberget, det sistnämnda beläget vid Jönköping. Nu är han
alldeles utrotad, så att han icke förekommer där, om icke, och det
högst sällan, på utflykter från grannprovinsen Östergötland.
Under de senaste 20 åren har han icke mig veterligen visat
sig hos oss. Detsamma har ock varit förhållandet med
Hjortar och Dofhjortar,
om hvilkas forna förekomst Hjortsberga, Hjortshult synes
vittna med namn, som nu icke öfverensstämma med verkligheten.
Rådjuret
däremot, som väl snart skall dela samsläktingarnas öde, har
hittills förmått att afvärja sitt släktes utrotning. — Jagadt af
hunden, sträcker rådjuret af rakt ut en mil och mer för att
snart återvända på samma stig; så möter det åter den lurande
jägaren och undgår sällan döden. Om det bringas i trångmål,
sätter det sig till motvärn och, där det kan få ryggen fredad,
afvärjer oförväget hundens anlopp med sina framfötter.
Björnen.
Om att äfven björnar här haft sina boplatser, vittna med full
visshet namnen Björnskog, Björnaryd, Björnhult, ehuruväl denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
