Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om däggdjursfaunan i Småland i början af 1800-talet, jämförd med den nutida. Af C. O. von Porat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGOT OM DÄGGDJURSFAUNAN I SMÅLAND FÖRR OCH NU 65
djurart i våra dagar till den grad försvunnit, att han här är
nästan okänd. Då för halftannat år sedan allmän skallgång
anordnades i Malmbäcks socken på grund af några i snön
upptäckta underliga djurspår, blef en björn skjuten men blef af
de fleste ansedd såsom ett underdjur af okändt slag. —
De björnar, som förr funnos i Sinåland, böra efter gamla
mäns berättelser hänföras till en rödaktig mindre varietet,
Myrbjörn, så kallad icke därför att han lefde af myror, utan
därför att han ströfvade omkring på lågländta och sanka
marker (myrar1), där han släckte sin hunger med lingon,
blåbär, odon, hjortron och kråkbär m. fl. frukter.
Vargen.
Om vargarna gäller dessvärre icke detsamma som om
björnen, att de äro sällsynta. De äro tvärtom mycket talrika
och därtill glupska och till den grad djärfva, att de tränga
fram till landtmännens gårdar, och när de väl fått tag i ett
byte, släppa de det ej. Isynnerhet äro de besvärliga om
vintrarne, då de till och med inför väktarnes ögon hota, anfalla
och ömkligt sönderslita kor och ungnöt, som släppts ut för att
vattnas.
År 1776 blefvo i Hjelmseryds s:n under en där anordnad
skallgång midt under vintern två vargar, en hane och en hona, dödade,
som voro alldeles svarta i skinnet och så nakna, att icke ett
enda spår af hårbeklädnad kunde på dem upptäckas, måhända
en följd af att de förtärt gift som försvagats, så att det haft
skallighet, men icke döden till följd. Det tunna hår, som
började sticka fram bakom öronen, var snöhvitt, hvilken färg
förmodligen blifvit hela pelsens, om djuren fått lefva.
Hvad varginnan gör för att i boet vänja ungarna vid att
1 Thunberg skrifver liksom Linné Myror, äfven dá det gäller kärrmarker. Sv.
Akademiens ordlista (1889) har blott flertalsformen myrar. När denna form
odifferentierades, är mig obekant, men jag vill minnas, att dá på 1850—60-talet
Riksdagen beviljade anslag för utdikning af myror på Gotland, en landsortstidning
uttalade sin tillfredsställelse öfver att Riksdagen ändtligen behjärtat behofvet af
»dessa skadliga rofdjurs utrotande». Detta betyder ju, att då ännu formen myror
användes för att beteckna myrar.
Fauna och Flora 1916. Häft. 2. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
