Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om däggdjursfaunan i Småland i början af 1800-talet, jämförd med den nutida. Af C. O. von Porat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGOT OM DÄGGDJURSFAUNAN I SMÅLAND FÖRR OCH NU 67
däri, än behofvet att hämta ändan medgifver, kvafs han och
omkommer, hvarpå två exempel äro mig bekanta.
Marden,
af båda varieteterna1, finner passande och ingalunda sällsynta
boplatser i barr- och bokskogarnes täta gömslen. — Marden
genomsnokar trädens håligheter, och om han där påträffar
skogsbin, gör han sig ett byte af deras honung och larver.
Illern
är säkerligen ett mycket sällsynt djur i Småland. Den enda
iller, som mig veterligen fångats där, togs i Växjö-sjön nära
gården Kampen, där den gått på fiskbete.
Småvesslan,
som utgör en från hermelinen skild art, bor ofta som inhysing
i bondgårdarne, där hon anses medföra lycka och därför
njuter hemmets skydd. — Förtär, enligt hvad det tros, hönsägg.
––––––-En mycket behändig råttjägare.
Hermelinen,
som är mycket större och har yttre svanshälften svart, vet jag
hafva blifvit dödad i Barkeryds s:n.
Haren
förråder genom sina öfverallt förekommande spår, att han är
rätt ymnig; en mycket sällsynt svart varietet förekommer i
Östra Småland.
Hvad han till sist säger om igelkotten, »den fredlige,
oskad-lige» gräflingen, »de snabba» ekorrarna, råttorna och mössen
1 Härmed syftar Thunberg förmodligen pá den gängse föreställningen, att
bok- och barrskogarna hyste hvar sitt slag af mård, en »bokmård» och en
»furu-mård», kanske motsvarande den skillnad emellan stenmård och skogsmård, som
många jägare tyckt sig finna. I Linnés Fauna suecica 2 uppl. n:r 15 visar sig
samma uppfattning i ordalagen: »Duplex varietas Fagorum et Abietum», en
åtskillnad, som går igen i Nilssons Fauna, där stenmård och skogsmård upptagas
som skilda. I nyare faunor, jfr. Lilljeborg I, sid. 534, finns däremot blott en art
mård angifven för vårt land, och någon äkta stenmård anses här icke anträffad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
