Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om däggdjursfaunan i Småland i början af 1800-talet, jämförd med den nutida. Af C. O. von Porat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGOT OM DÄGGDJURSFAUNAN I SMÅLAND FÖRR OCH NU 69
köpings och Kronobergs län. Att bäfvern förekommit i
Småland under 1700-talet råder intet tvifvel om, ehuru de lämningar
af honom, skelettdelar m. m., som inbäddats i sjöarnas gyttja,
själffallet äro svåra att få tag uti och kanske bortkastats, när
de påträffats. Jönköpings h. allm. läroverks museum äger
fragment af en bäfverskalle, som upptogs under notdragning
sommaren 1904 i Anebysjön. Kraniet visar sig ha tillhört ett
stort fullvuxet exemplar.
En jämförelse emellan förr och nu beträffande
däggdjurs-beståndet inom Småland ger för öfrigt till resultat, ej blott
att djur, som i början af seklet varit sällsynta eller på väg att
försvinna, såsom älgen, rådjuret och illern, efterhand blifvit
allmännare, och att rariteter sådana som den svarta haren
kunnat. bibehålla sig intill våra dagar, men också att vissa
djurslag, som då varit mer eller mindre allmänna, särskildt
loen och vargen, numera alldeles undanträngts från
faunaområdet, loen dock mycket tidigare än vargen.
Beträffande älgen var han säkerligen under första hälften
af 1800-talet nästan alldeles borta från vår provins, åtminstone
från de centrala delarna. Efter de undan för undan
genomförda strängare bestämmelserna för älgjaktens bedrifvande
ökades emellertid älgstammarna i Svealand och Norra
Götaland så betydligt, att på 1860-talet kringströfvande älgar började
höra till ej ovanliga företeelser ute i Smålandsbygderna.
Efter hand kommo de i flertal, de stannade kvar vintern
öfver och bildade till slut äfven s. k. bestånd. Ensamt i Västbo
funnos t. ex., enligt K. Befhdes femårsberättelse för 1896—1900,
vid periodens slut icke mindre än 18 älgbestånd, och sådana
omtalas i de officiella rapporterna äfven från andra härad. I
samma urkunder uppgifves också, att mot slutet af 1800-talet
älgarna i länet kunde uppskattas till 500—600 st. Älgjakten
blef därmed en inkomstkälla af betydenhet för befolkningen,
hvilket man förstår däraf, att under 1914, enligt
Domänstyrelsens uppgift, 255 st. älgar dödades inom Smålands distrikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
