Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om däggdjursfaunan i Småland i början af 1800-talet, jämförd med den nutida. Af C. O. von Porat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7° FAUNA OCH FI.ORA
Rådjuret var också helt visst under de decennier, som
föregingo 1860-talet, alldeles undanträngdt från såväl småländska
höglandet som länets utkanter. Men så började från sydligare
grannprovinsen en invandring, som hade till följd, att detta
vackra villebråd återigen här fann trefnad och tillväxt. I K.
Befhdes femårsberättelse för 1901-06 heter det till och med:
»Rådjuren ökas alltjämt och förekomma numera ganska
talrikt». Tillgången är dock ganska växlande under olika år.
Illern måtte i slutet af 1700- och början af 1800-talen
varit mycket sällsynt norr om Skåne, eftersom det i Linnés
Fauna Suecica (Sthlm 1761) säges om hans förekomst:
»Habi-tare fertur in Scania campestri» (påstås hålla till på skånska
slätten), och Thunberg här ofvan har att omtala blott ett enda
honom kändt fall, då iller tillvaratagits i Småland. Numera
är han flerfaldiga gånger anträffad både på landsbygden
omkring Jönköping och i själfva staden, hvarest han hållit sig
vid hamnen i närheten af fartygen och en gång, oktober 1914,
till och med förirrat sig på ljusa dagen upp till H. allm.
läroverket, där han fick plikta med lifvet, under det han »sökte
inträde».
Den svarta harens förnämsta tillhåll i Sverige är ju
fortfarande Östra Småland, närmare bestämdt Kalmar län. Ett
ex. skjutet så nyligen som i december 1915 vid Torsås-Berg-"
kvara söder om Kalmar, har hamnat hos en jaktvän här i
Jönköping. Den trakt, som Thunberg åsyftar här ofvan, var
troligen att söka i de nyssnämnda gränssocknarna emellan Jönköpings
och Kalmar län, därifrån svarta harar sedan gammalt varit
kända. Så förskref sig den i »Tidskrift för Jägare och
Naturforskare», l:a årgången 1832, afbildade svarta haren från
trakten af Vimmerby och Bötterum (»Byttor-om»). Att dessa
djur, där de förekomma, satt .vidskepligt folks fantasi i
verksamhet är naturligt. Fältläkaren dr Engström, som meddelat
Tidskriften sagda fynd, skrifver därom anf. st. sid. 220: »Dessa
harar spela bland de äldre af allmogen en märkvärdig roll.
De känna dem under namn af Bjäre eller Trollhare och tro
dem vara skottfria och att de utdia mjölken hos kor. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
