Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En replik. Af Paul Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En replik.
Man undviker ju, som regel, att bemöta kritik af ens egna
litterära alster. Men understundom kan en kritik lämna en sådan
tolkning af själfva innebörden och befogenheten af en författares
framställning, att denne må ha rätt att värja sig. Så är fallet med
den anmälan af min skrift, »Om fågelskyddet i Sverige», som finnes
införd i häftet 6, årg. 1915, af Fauna och Flora.
Det bör märkas, att det här är fråga om en agitationsskrift,
hvars oantastliga afsikt är att för allmänheten i klar belysning
ställa fram rådande missförhållanden och att utan fjäskande peka
rakt på de punkter, hvilka måste angripas, om en förändring till
det bättre skall kunna vinnas. Om anmälaren konstaterar »skärpa
i tonen», så har han endast riktigt aflyssnat den indignation, som
varit den drifvande kraften. Men när han talar om »generellt ut-
slungade förebråelser» med »i många fall felaktig adress» och be-
styrker sina protester med exempel, hvilka, samt och synnerligen,
stått anförda i den kritiserade skriften själf, då synes mig anmälaren
i alltför hastigt mod hafva gått till verket som afbasare. Jag vill
bedja den ärade läsaren jämföra hvad anmälaren anför till jägarnes
fromma med hvad jag anfört på sid. 34 och 35 i min broschyr.
Alldeles samma erkännanden som anmälaren håller fram som vapen
mot mig! Jag hade till och med gjort ännu flera erkännanden än
min kritiker. Så hade jag, å sid. 6 och 7, omnämnt den samman-
slutning af jägare, som fattat den lika enastående som vackra före-
satsen att icke lossa skott på glada, örn eller falk.
Och jag har inte heller »generellt» kastat mig öfver de jagande
»godsägarne». A sid. 35 i min skrift har jag tvärtom rätt noga
definierat den klass ibland dem, hvilken jag, på säkra erfarenhets-
grunder, anser som den svåraste fienden till deras sträfvanden,
hvilka önska äfven vår roffågelfaunas fortlefvande. När jag i min
skrift talar om »jägarintresset», så menar jag med all tydlighet just
denna specifika, för den öfriga fågelfaunan mer och mindre likgil-
tiga jaktvårdarepassion, som alltför ofta har sina representanter just
bland de egendomsägande jägarne.
Jägare kunna vi ju — mer eller mindre — vara litet hvar,
äfven vi som blifvit »naturskyddare», och det faller mig, lika litet
som någon annan af dessa, in att inlägga något klanderligt i ordet
»jägare» som sådant. Men så enkelt som anmälaren, hvilken synes
vilja uppdela jägarfolket i »jägarne», d. v. s. de naturskyddsvänliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
