Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En replik. Af Paul Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN REPLIK
93
jägarne, och »okynnesjägarne», klarar man förvisso icke det
föreliggande spörsmålet, såvida man icke vill vara ännu oartigare än
jag i min skrift måst vara. Jag kunde namngifva mer än en af de
herrar magnater och jaktvårdare, å hvilkas marker just örnarne,
som anmälaren talar så vackert om, få aflifvas, med sax och bössa,
närhelst ett tillfälle gifves. Jag tror icke, att anmälaren skulle kalla
dessa för »okynnesjägare». Men det betydelsefulla är, att det icke
är okynnesjägaren, som är den farligaste af de två grupperna, ty
det är den andre, som har inflytande på lagstiftningen. Anmälaren
synes vilja fritaga denna grupp från skuld på nämnda område.
Särskildt skulle detta vara förbållandet i fråga om »örn och falk».
Det var ingen jägare, säger anmälaren, som införde dessa fåglar
bland »skadliga djur». Kan verkligen anmälaren garantera oss, att
jägarintresset icke också den gången stod bakom? Och
riksdagshandlingarne ge upplysningar om att de, som i riksdagen med
framgång bekämpat de naturskyddsvänliga sträfvandena till förmån för
örn och falk, i hvarje fall gått jägarnes ärenden.
Anmälaren söker till sist hjälpa upp skyddet åt de tre ugglorna,
det enda som vi här i landet ägna våra roffåglar. Jag skall villigt
taga åt mig förbiseendet ifråga om årtalet, som ju dock är rätt
oväsentligt. Men då anmälaren låter förstå att skyddet skulle för
dessa ugglearter vara tillräckligt med hänsyn till fridlysningstidens
längd, så måste jag fästa uppmärksamheten på att dessa ugglearter
så ofullständigt lämna oss som »flyttfåglar» efter den 15 september,
att horn- och tornugglan helt säkert stannar kvar inom landet hela
året, och att af jordugglorna de flesta skjutas på sträcket genom
Sydsverige först under oktober och november, och att äfven de
understundom öfvervintra inom landet.
Jag menar alltså, att kritiken af min lilla skrift kunde och borde
hafva varit mera förstående. Den mest brännande frågan på
området för vårt svenska fågelskydd är för ögonblicket den om
roffåglarne. Vilja vi åstadkomma något, och det har just varit
meningen med min skrift, så måste vi se de fientliga makterna, utan för
mycket cirklande, i ögat. Det hade sålunda varit önskligt, att min
kritiker, som ju intager en framstående plats som naturskyddsvän,
hade kraftigare understödt mitt sträfvande, i stället för att söka
lätta ställningen för dem hvilka det varit nödvändigt att angripa.
Malmö 7 febr. 1916.
Paul Rosenius.
Redaktionen har naturligtvis ej ansett sig böra vägra plats för
denna s. k. replik, ehuru den för hvarje lugn betraktare måste
förefalla tämligen obefogad. Den lilla kritik, som i F. o. F. ägnades
D:r Rosenius’ ifrågavarande skrift, kan ej sägas ha varit annat än
hofsam. D:r Rosenius framhåller i »repliken», att han författat en
agitationsskrift och det må nu vara händt, men det synes anmälaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
