Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En replik. Af Paul Rosenius - Smärre meddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
FAUNA OCH FLORA
som om det skulle ha vara lämpligast, att det oaktadt hålla sig till
sanningen. Att anmälaren i F. o. F. ej är ensam i sin uppfattning
härom, framgår t. ex. äfven af den recension, som kommit D:r
Rosenius till del i Sv. Jägarförb. tidskr, hft. i, 1916. Recensenten
där uppvisar åtskilliga fullständiga oriktigheter i förf:s påståenden
rörande fridlysningen och slutar sin anmälan med följande ord:
»Helt visst hade boken gjort större nytta, om den varit tillförlitlig
i detta hänseende» — •— —. Det är också troligen ingen vinst
för naturskyddssaken, om de »agitationsskrifter», som låt vara i
bästa välmening utgifvas, få en halft politisk tendens och dito ton.
Ty naturskyddet bör ej göras till en partisak!
D:r Rosenius talar om, att man »utan fjäskande» skall »peka
rakt på de punkter, hvilka måste angripas» och att man »måste se
de fientliga makterna utan för mycket cirklande i ögat». Det är
ju mycket bra, men man bör också akta sig för att alldeles i
onödan »se rödt», och en man, som så con amore angriper andra, bör
ej vara alltför ömtålig, när det påvisas, att äfven han kan begå misstag.1
E. L.
Smärre meddelanden.
Mindre strandpiparen funnen vid Torne träsk.
På den steniga sandstranden strax öster om Abiskojokks delta
i Torne träsk iakttog undertecknad en eller två dagar efter
midsommar år 1915 en fågel, som icke kan ha varit någon annan än
Ægialitis dubia Scopoli.
På något afstånd hörde jag en vadarfågels korta lockton och
gick efter ljudet, men kunde omöjligt få ögonen på fågeln, förrän
han plötsligt satte sig i rörelse och löpte iväg snedt ifrån mig ett
litet stycke upp på en sten i vattenbrynet, där han lika plötsligt
stannade. Nu gafs ett ypperligt tillfälle att på ett afstånd, som
knappast torde ha öfverstigit tio meter, iakttaga honom både med
blotta ögat och med kikaren.
Att det var en strandpipare, syntes ju genast på hufvudets
karakteristiska teckning och den svarthvita halsringen. Men att det
var Ægialitis dubia och icke, som man kunde förmoda, A. hiaticula,
framgick tydligt af benens färg. De voro nämligen köttröda, under
det den större strandpiparens äro gula.
Så länge jag höll mig stilla, stod också strandpiparen orörlig,
1 Att vidare ingå på replikens innehåll är onödigt, men att den ej heller
är tendensfri, framgår t. ex. däraf, att förf. generellt påstår, att hornugglan
kvarstannar i landet hela året. Förmodligen baseras detta på, att en bråkdel
af hornugglestammen öfvervintrar i Skåne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
