Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flyttfåglar som fröspridare. Af Aug. Heintze
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLYTTFÅGLAR SOM FRÖSPRIDARE
IO9
Arctostaphylos alpinas tjockväggiga och relativt stora
bärstenar kunna komma in i muskelmagen hos de båda piparna
antingen tillsammans med grus och småsten, som dessa fåglar
sluka uppe på fjällhedarna, eller med förtärda ripbär. En och
annan bärsten torde kunna stanna kvar i magen och göra tjänst
som gruskorn.
I mellersta och södra delarna af vårt land träffas
fjäll-piparen i motsats till de flesta andra flyttfåglar långt
sällsyntare under höststräcket än på våren. Kolthoff och
Jägerskiöld anse därför troligt, att denna vackra vadare
hufvudsakligen flyttar »längs den skandinaviska fjällryggen och öfver
till Jylland», där den sedan enligt Collins iakttagelser »följer
Jyllands högre slätter efter landets hela längd».
Af allt att döma har således A. alpina nått fram till
den isolerade växtplatsen i Jylland med hjälp af ljung- eller
fjällpipare. Mest sannolik förefaller transporten med
sistnämnda fågel (Eudromias morinellus), som flyttar mera
uthålligt än ljungpiparen.
Man kunde tycka, att frön och frukter ej skulle ha stora
utsikter att föras med flyttande vadare och simfåglar under
vårsträcket. Högt vattenstånd råder nämligen i sjöar, åar,
kärr och smärre vattensamlingar, och de flesta här växande
örter och gräs ha sina frön liggande sjunkna på jämförelsevis
djupt vatten. Icke desto mindre äger frötransport rum äfven
under denna årstid. Mången gång är det dock omöjligt att
afgöra, om en växt förts norrut af hemvändande flyttfåglar
eller af under senhöst och vinter kringströfvande ungfåglar.
Potamogeton densus är en på grundt vatten växande
nateart, som lätt igenkännes på sina (skenbart) motsatta blad.
Den har endast en gång träffats i vårt land, i en bäck vid
Söndrum i södra Halland, hvarifrån den dock nu försvunnit.
Likaså är den insamlad på ett ställe vid Kristianiafjorden, i en
damm nära Fredriksstad, men har äfven här ej återfunnits
under senare åren. I Danmark växer den flerstädes på Jylland
och på en lokal på Bornholm; i Tyskland är den mycket
spridd äfven i de norra delarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
