Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En amfibisk kollembol. Af Einar Wahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Il8 FAUNA OCH FLORA
sätt kollembolflödet dämts upp så högt, att iakttagaren kunde
sticka ned hela handen och ett stycke af armen genom den
hopade insektmassan utan att nå vattenytan.
Arten öfvervintrar såsom fullvuxen och är under vintern
bl. a. träffad i barkspringor. Äfven under den kalla årstiden
händer det emellertid, att vandringsoron beröfvar den vinter-
hvilan. Så berättar en fransk forskare, att han en gång en
blidvädersdag i februari iakttagit en art, som förmodats» vara
densamma som vår, i myriader, hvilka från springor i sten-
foten spridt sig öfver hans hvita husvägg och som ett svart
öfverdrag täckte ytan på vattenkärlen på hans gård. När
kölden blef starkare, fröso de sistnämnda in i isen, men när
denna efter en tid åter töade upp, voro kollembolerna lika
pigga och krya som förut.
Kollembolernas okänslighet för ytterligt skiftande tempera-
turer är ofta rent förvånansvärd. Denna sammaart, som trifves
i de jäsande gödselhögarnas värme och orangeriernas tropiska
luft, känner sig egendomligt nog lika hemma på glacierer vid
Magelians sund och på Spetsbergens jöklar. På sistnämnda
plats sågs den af prof. Kjellman under svenska polarexpedi-
tionen 1872—73 »i så tätt slutna skaror, att de på en yta af
omkring en kvadratfot helt och hållet undanskymde snöns
hvita färg». Och här på den snöhöljda isen lade honorna sina
ägg och hjordarna gingo i bet på de röda fälten af Sphærella
nivalis, lika hemmasiadda som i det solvarma klippbäckenet på
skäret i Vättern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
