Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre meddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
143
och Hanshults siöar äro [de vanliga fiskslagen] mindre til antalet
förmedelst de här befintelige så kallade Målar (1, 2, 3 lispund)
hwilka äro grufwelige rofdjur i watturiket». — Dessa sjöars
fattigdom på fisk visar sig i synnerhet vid jämförelse med hvad fallet är
i Åsnen, hvarom R. säger: »Som större delen af Urshults socken
råkar och nyttjar den på mångfaldig välsignelse flödande sjön Åsnen,
så tages derutur årligen och mest om wintertiden — ■— — en
myckenhet fisk både till egna behof och föryttrande åt andra; —
— — Wid utloppet af Hackeqwarns å är ett drägtigt åhlfiske,
hwaruti en stor del af socknens inbyggare hafwa större eller mindre
lotter; hwaraf en myckenhet åhl försäljas åt flere angränsande orter
och jämwäl till Stockholm.»
Sammanställas ofvannämnda viktsiffror med motsvarande
maximital, sådana man finner dem hos våra faunister (Nilsson,
Lilljeborg, Stuxberg, Lönnberg), så stämma de ganska väl öfverens
beträffande gädda och braxen. Men för abborre och ruda äro de
högst olika. Högsta vikten för abborre uppgifves nämligen numera
till 2,5 kg. och rudans till 3,5 kg. mot ofvan angifna resp. 4,65 och
4,67. Under förutsättning att de sistnämnda siffrorna äro
tillförlitliga — för hvilket alla sannolikhetsskäl tala — skulle man kunna
söka förklaringen däri, att så länge fisket i våra insjöar bedrefs
mest till husbehof, kunde ock de flesta fiskslagen mera ostördt och
länge få tillväxa och alltså nå en ansenligare storlek. Ty på någon
större och vidsträcktare afsättning med däraf följande roffiske kunde
ju handeln med en så ömtålig vara som insjöfisk icke inriktas, så
länge bekväma och snabba samfärdsmedel saknades i vårt land.
Stammarne af fisk och kräftor blefvo därför icke mera försvagade,
än de tålte. — Att den seglifvade och lätt konserverade ålen redan
då kunde försändas långväga och i större mängder är ett undantag,
som blott bekräftar regeln.
Målens angifna vikt 25,5 kg. synes å andra sidan
anmärkningsvärdt, ringa eftersom i mellersta Sveriges stora insjöar målar fångats
om 50—60 kg. — att icke tala om Donaus mal, som uppgifves
kunna bli 300 kg. Men det anmärkningsvärdaste i afseende på
uppgiften om målen torde vara, att han från Helgaån och Möckelns
stora vattenområde kunnat söka sig in och trifvas i sådana småsjöar
som de nämnda, Wirestads och Hanshults. I betraktande däraf
kan viktsiffran 25,5 kg. anses ganska hög. C. O. von Porat.
Karl XI:s hvita ekorre ytterligare en gång.
Om denna ekorre, som på grund af konungens intresse för
dess ovanliga färg fick »sitta» för Ehrenstral, har tidigare i denna
tidskrift ett par meddelanden lämnats.
Därtill må nu ytterligare läggas följande: I en dissertation med
titeln »Illustratio animalium Sveciæ rariorum», ventilerad i Uppsala
1823 med prof. C. P. Thunberg som præses och L. G. Tigerhjelm
som respondens, läses sid. 6: »Sciurus vulgaris S albus asservatur
in Museo academico, ad Kongsör occisus semel, admodum rarus,
omnino immaculatus.» — Sålunda förvarades i universitetsmuseet i
Uppsala år 1823 en helt och hållet hvit ekorre, som en gång dödats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
