Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några förlinnéanska, uppgifter angående zoocecidier i svensk botanisk litteratur. Af Otto Gertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några förlinnéanska uppgifter angående
zoocecidier i svensk botanisk litteratur.
Ett bidrag till cecidologiens historia.
Af
Otto Gertz.
en i våra dagar mycket uppmärksammade
biologiska disciplin, som internationellt be-
nämnes cecidologi, gjorde sitt intåg såsom ve-
tenskap år 1679, då Marcello Malpighi utgaf
sin afhandling: de gallis. I detta arbete,
^ hvilket ingick som särskildt kapitel i hans
stora klassiska verk: Anatome plantarum, finnas icke mindre
än ett 60-tal zoocecidier noggrant beskrifna och väl afbildade.
Redan långt tidigare träffar man dock uppgifter om gallbild-
ningar, såsom under antiken hos Dioskorides, Theophrastos
och Plinius och mot slutet af medeltiden hos Albertus Mag-
nus, Conrad von Megenberg och den okände författaren till
Hortus sanitatis. Från 1500- och 1600-talet, den botaniska
patristikens tid, meddela de då utgifna digra volymer, som ofta
nog bära den stereotypa titeln: Örteböcker (Kräuterbucher), än
här, än där uppgifter om och beskrifningar af cecidogena de-
formationer. I flera fall utgöra dessa visserligen från antikens
författare kompileradt lånegods, men ej sällan hafva de dock
framgått ur själfständiga, om noggrann observationsförmåga
vittnande iakttagelser. De afbildningar, som lämnats af Tra-
gus, Fuchsius, Mattioli, Lonicerus, Clusius, Lobelius och
andra forskare från denna tid, hafva merendels utförts med
Fauna och Flora 1916. Häft. 4. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
