Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några förlinnéanska, uppgifter angående zoocecidier i svensk botanisk litteratur. Af Otto Gertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZOOCECIDIER I SVENSK BOTANISK LITTERATUR
’47
genom hänvisning till Houards stora monografi öfver Europas
zoocecidier och där befintliga nummer sökt mera bestämdt
fixera, hvad i hvarje speciellt fall åsyftats. De afbildningar,
jag reproducerat, äro hämtade till största delen från Fuchsii,
Matthioli och Bauhini örteböcker, hvilka äro samtidiga med
eller tidigare än här anförda forskares arbeten och därför
synas mig bäst bringa till uttryck de åskådningar, man på den
Fig. 1. Quercus Robur L. Gren med cecidier af Dryophanta folii L. å
blad-skifvorna; skottspetsen ombildad till cecidium af Andricus fecundator Hartig. —
Facsimile efter Joachim Camerarius, Kreutterbuch (Franckfurt am Mayn 1611),
p. 63 c [Gallæ et flores quercus]. Första upplagan utkom år 1590.
tiden fäst vid deformationerna i fråga. De svenska botaniska
författarna, hvilkas cecidologiska uppgifter i det följande
beskrifvas, hafva, på ett undantag när — Olof Rudbeck —, icke
afbildat de af dem anförda deformationerna.
Som vårt lands förste botanist i modern mening nämnes
Johan Franck (Franckenius) (1590—1661), äfven bekant som
den förnämste representanten för signaturläran i Sverige.1 Af
1 Utförligare bio- och bibliografiska upplysningar beträffande Franck och
andra vårt lands äldre botaniska forskare lämnas i här citerade arbeten af
Elias Fries, Thore Fries, Holmström, Fristedt och Wikström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
