Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bör ekorren från skogsvårdssynpunkt anses som »skadedjur»? Af James Maule
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖR EKORREN FRÅN SKOGSVÅRDSSYNPUNKT ANSES SOM »SKADEDJUR» ? I 79
Om i tätare granbestånd äfven ingen ekorre funnes, som
tillgodogjorde sig öfverflödet af trädens frö, skulle tillgången
på nya, själfsådda plantor bli hvarken större eller mindre. Där
kommer nämligen fröet till ringa nytta, ty finge det ock sitta
orubbadt tills sol och vind fällde det till marken, och äfven om
det därstädes skulle gro, blefve den lilla plantan snart förkväfd
eller skulle föra ett tynande lif i brist på ljus och luft.
I glesare bestånd, där det nedfallna fröet bättre kan komma
till sin bestämmelse att bilda en ny skogsgeneration, torde det
heller icke efter ett godt fröår uppstå brist på frö för själfsådd,
om också ekorrar där skulle uppträda i stor mängd. Ofta blir
ekorren till och med en ofrivillig såningsman, ty många af de
frön han blottar genom afgnagande af kottfjällen komma oskadade
nedsinglande och hamna här och där på marken.
Ekorrens förekomst är för öfrigt mycket varierande. Vissa
år förekommer han massvis, andra åter mycket sparsamt, ja,
är stundom spårlöst försvunnen från hela landskap.
Förutom skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län har ekorren
förvisso många fiender, som rätt eftertryckligt hålla efter honom.
Så förföljes han af räf, mård, hök, uggla, uf, m. fi., och
dessutom lära sjukdomar ofta härja inom ekorrsläktet — liksom
fallet är hos gnagare i allmänhet — och betydligt reducera
stammen.
Några anföranden och citat om ekorren af en del författare,
som äro väl förtrogna med företeelser inom djur- och
växtriket, ber jag slutligen få andraga för att visa äfven andras
åsikter rörande ekorrens nytta eller skada i förhållande till
människan eller till hennes egendom.
Så skrifver i »Fauna och Flora» (1910, haft. 4) märket E. L.
(prof. Einar Lönnberg), att han vid ett tillfälle vid undersökning
af de af en ekorre afbitna årsskotten funnit, att »hvartenda ett
dylikt skott var försedt med en gallbildning, orsakad af larver
till granlusen — Chermes abietis — men hvarje gren, i hvilken
en granlus suttit, var skickligt öppnad och invånaren borta,
troligen uppäten. Det fanns på trädet kvar en hel del dylika
Chermes-gallbildningar i orördt tillstånd, som ännu voro be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
