Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bör ekorren från skogsvårdssynpunkt anses som »skadedjur»? Af James Maule
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o
FAUNA OCH FLORA
bodda. Ett sådant skott blir ej gärna något dugligt af, och
ekorren hade sålunda åtminstone ej skadat, utan måhända gjort
nytta genom bortamputerandet af dem och uppätandet af
Chermes.»–––-
Ingen af våra zoologiska författare och naturkännare vilja
göra ekorren till ett för skogen ödeläggande skadedjur.
Tvärtom yttra de sig alla sympatiskt om den lille gnagaren,
ehuru de icke alldeles vilja fritaga honom från okynne. Ingen
är ju felfri, icke heller ekorren! »Det lilla muntra djuret» —
säger Brehm — »är en af våra skogars förnämsta prydnader.
Han är våra skogars apa och har flere egenskaper, som
påminna om dessa roliga och nyckfulla sydländingar.–––Gran-
och tallfrö, knoppar och unga skott utgöra väl
hufvudbeståndsdelen af hans föda.» Vidare omnämner Brehm, att ekorrarne
i västra Nordamerika stundom — enligt James Hall —
företaga vandringar, på hvilka talrika skaror förena sig och därvid
fara härjande fram på sin väg. De följas då af en skara fiender,
räfvar, illrar, falkar och ugglor, som jämte människan och
sjukdomar söka att bidraga till minskning af deras antal.
Vid sådana utomordentliga tillfällen, som här af Brehm
omnämnas, blir ekorren således ett ganska besvärligt djur, men
i vårt land förekomma icke sådan ekorrarnes
massammanslutning. »De framrycka icke såsom lämlarne, i slutna skaror, utan
ströfva omkring i små grupper.» (Brehm). »Ekorren ■–––-
uppträder i stor mängd, dock aldrig uti flockar såsom
fjäll-lemmeln.» (Lilljeborg).
På tal om ekorrvandringar i vårt land synas olika meningar
vara rådande angående årstiden för de sammas företagande.
Prof. Lilljeborg säger, att sådana företagas hösten och vintern.
Dr. Kolthoff däremot vill förlägga dem företrädesvis till
högsommaren och äfven, men undantagsvis, till varen. Det synes
sålunda, som skulle ekorrvandringar ha iakttagits under alla
årstider.
Ingen af dessa båda författare nämner något om ekorrens
skada på skogen, utan anser den förre ekorren »väl förtjäna
något skydd — — tillföljd af de tilltalande egenskaper detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
