Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Längs hvilka vägar ankomma Lapplands vadare och simfåglar till sina häckningsorter? Af Ludv. Munsterhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄGAR FÖR LAPPLANDS VADARE OCH SIMFÅGLAR
199
häckande norr om Siikavuopio. Däremot äro T. glottis och
T. glareola tämligen jämnt fördelade öfver hela området, den
förstnämnda glest, deii sistnämnda mycket allmänt.
Actitis hypoleucos (Linné), Machetes pugnax (Linné) och
Numenius phceopus (Linné). Äfven dessa tre arter synas
ankomma till det inre Lappland längs vattendragen söderifrån.
De äro sålunda längre söderut (Turtola-Kolari) allmänna
under vårsträcket, förutom att de också under höstflyttningen
iakttagas där rikligt. Observationerna (mina egna och
allmogemännens) bestyrka detta också beträffande Könkämädalen.
Redan långt innan man fick se dem i denna älfdals öfre delar,
hörde man uppgifvas, att de iakttagits lägre nere, hvarifrån de
ock i sinom tid anlände upp.
Anser fabalis Latham. Under flyttningstiderna är
sädgåsen ofantligt allmän i Turtola-Kolari, och den synes
åtminstone i hufvudsak uppsöka sina häckningslokaler längs de
vägar, som de söderut genom Lappland rinnande älfvarne bilda.
Uppträder också i Muonio under flyttningstiderna — gående
norrut om våren. Iakttagelserna i Könkämädalen bevisa äfven
att arten ankommer söderifrån, ty därifrån ses de första paren
eller flockarna regelbundet komma.
Emellertid hålla sig vintertiden en mängd sädgäss utanför
den norska kusten, och det förefaller därför icke osannolikt, att
en inflyttning därifrån också sker till vissa delar af norra
Skandinavien. Emellertid måste de anses utgöra ett
mindretal. Det mäktiga sträcket söderifrån om våren och söderut
om hösten kan ej förbises.
Anser erythropus (Linné). Jag har redan tvenne gånger
tidigare behandlat denna arts flyttningsvägar, nämligen i ett
förberedande utkast uti min afhandling »Om fågelfaunan i
Könkämädalen» (pag. 61) samt i en utförligare uppsats uti
»Tidskrift för Jägare och Fiskare» (Häft. I, 1913). På grund
af kompletterade erfarenheter skall jag här modifiera mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
