Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några svenska forskningsresor från föregående tider. V. Af Lars Gabriel Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA FORSKNINGSRESANDE FRAN ÄLDRE TIDER 245
skådeplatsen utan tvifvel stadd i eget ärende för födan,
hvarmed han derjemte uppfyllde något annat naturens aflägsna
föremål; jag förmodar att detta var i synnerhet att upphemta
lama eller till sin destination vanföra fåglar på det dessas
efter handen döda kroppar ej måtte förgifta luften med sina
lik och fläcka hafvets rena och vidsträckta spegel».1
Näringsbekymren är det äfven som drifva albatrosser och stormfåglar
att dag efter dag följa fartygen åt. »Ofelbart bör där vankas
en hop kräk, hvilka genom vågornas sqvalp och
vatten-kolumnernas chock mot skeppet blifvit dödade eller qväste. På
samma sätt blifva ofelbart i hårdare väder myriader kräk
qvästa och kastade mot isklipporna till att gynna de fåglar,
som egentligen fått sin station i isens grannskap.» »De äro
mindre käcka på vingen», lefva »i ett kallare och mindre
kräkrikt antarktiskt grannskap» och kunna därför »behöfva
denna naturens gunst». Mer tillfälligt uppträda tärnor, Colymbi
(Lomar) samt skalar, delfiner och större hvalar. En gång i
början af färden sågs »en stor brun fisk, som tycktes likna
Tetrodon mola».
Stundom sattes jullen ut för jakt. Villebrådet var hvarken
läckert eller omväxlande, men det blef alltid ett afbrott i
enformigheten. Det var hufvudsakligen de nämnda
stormfågelarterna, som skötos, men man lyckades äfven någon gång få
lifvet af en pingvin. »Dessa fåglar idkeligen hoppade skiftesvis
ur vattnet och skiftesvis dykade under detsamma, med otrolig
hast och fart framåt i rät linea att kunna jämföras med
Del-finernas. Ibland påstod dykningen ganska länge, i begge fallen
var det omöjligen att ro fatt dem. Slutligen kom en nära nog
att han kunde blesseras med ett skott hagel, man förföljde
och träffade densamma väl sedermera med andra 10 skott
hagel men allt förgäfves, tills man med kula laddat».
Botaniken, som fått hvila under den långa sjöfärden,
kommer åter till heders vid framkomsten till Nya Zeeland.
»Under 9 å 10 mils framsegling i Dusky Bayens vackra Skär-
1 Man har nu uppställt denna som egen art, Stercorarius antarcticus, men
den är mycket nära besläktad med den nordeuropeiska storlabben eller skuan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
