Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några svenska forskningsresor från föregående tider. V. Af Lars Gabriel Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA FORSKNINGSRESANDE FRAN ÄLDRE TIDER 25 I
ankrades vid Middelburg-ön; folket var vänligt och mötte
frimodigt i sina kanoter. Den förste, som äntrade upp, hälsade
med den vanliga näsgnidningen och räckte fram som skänk
ett stycke Ava-rot, »som på Söderhafsöarna beredes till en
rusande dryck, och hvilken derföre lär bjudas såsom en fredlig
och vänlig välkomma liksom bränvin, punsch o. d. i Europa».
Att man befann sig på Vänskapsöarna var klart och tydligt.
»Ute på våra vandringar, omgifna af talrika folksamlingar,
märktes öfverallt jubel; stundom kysste man våra händer och
tryckte dem mot sina bröst. Man undfägnade oss med
Cocos-vatten, frukt o. d., bjöd oss ava-dryck; i korthet: allt var
traktering, vänskaps-betygelse, fröjderop och sång». Ön var
härligt beväxt och rikt odlad med väl skötta trädgårdar.
»Fruktträden voro, utom Eugenia och Brödfrukten, en Carus
decu-manus, som på en gång prålade med sina snöhvita täcka
blommor af orangelukt och frukt af sex tums diameter». Det är
den hollänska »pumpelmosen, läskande, ehuru icke att jemföra
med apelsiner». Kokospalmen är dock här som annars
viktigast. Redan dagen därpå fortsattes till Amsterdam-ön, där
man gjorde stora uppköp af »150 svin och dubbelt så många
höns, en myckenhet Pisang, Jäms och andra rotfrukter».
Alldeles utan törnen är dock ej lifvet ens på dessa
glädjens och fruktbarhetens öar. En »besvärande pest är en art
flädermöss af våra ikornars storlek, som uppfräta frukten för
infödingarne och utsuga deras blod». Sparrman skildrar, hur
han träffade dem i tusental i ett högt >Casuarin-träd, dels
hängande på deras vingar, dels på fötterna nedåt, så att vi i
början ansågo dem vara en myckenhet af frukter, som vexte på
detta träd». Oriktigt anser han dem tillhöra samma art som
de beryktade sydamerikanska vampyrerna, och han omtalar,
hur dessa »ganska lätt och nätt med deras hvassa tungspets
öppna åder på sofvande menniskor och djur, samt då tillika
med vingarna flägta en behaglig svalka att befordra sömnen,
som genom blodförlusten blifver ännu djupare och slutar med
döden». Han anser, att fruktan för detta sorgliga öde är
orsaken till att »husen på Wänskapsöarne äro så täta och fria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
