Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några svenska forskningsresor från föregående tider. V. Af Lars Gabriel Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
FAUNA OCH FLORA
från alla springor, att odjuren ej der kunna intränga». Råttorna,
som det är så godt om på andra håll, voro här sällsynta,
antagligen emedan de voro mycket eftersökta som goda stekar.
Sommaren var nu inne, och Cook ville ännu en gång
försöka en »iscampagne», hvarför han den 7 okt. lämnade Nya
Amsterdam för att på Nya Zeeland hämta ved och vatten.
Svåra stormar skilde fartygen åt, nu för hela resan, och gjorde
att man ej kunde löpa in i Charlottesundet förrän i början af
november. Här skördades i de små trädgårdar man där
anlagt: »rofvor och rädisor hade gått i frö, kål och morötter
voro förträffliga, lök och persilja i ymnighet; ärter och bönor
voro till större delen förstörda, och såsom det tycktes af råttor,
men poteterna af vildarna». Det ny-zeeländska linet »hade
nu kommit i blomma att af oss kunna bestämmas och få namn».
Phormium tenax har Forster till auktor. Utom detta
omtalas en ormbunke, Acrosticum bifurcatum, som användes till
bröd. De vanliga stärkelsehaltiga växterna från de öfriga
öarne trifvas ej i Nya Zeelands hårda klimat. Under vistelsen
här får man tydliga bevis på invånarnas kannibalism. Man
öfverraskar en flock vildar, som delvis förtärt en dödad fiende.
För Londonmuseets räkning köpes hufvudet för en spik, och
då man visar det på skeppet, »betygade 2:ne dervarande unge
af landets vildar sin stora önskan, att äta upp det, men ägaren
beviljade blott ett litet stycke, som han afskar med sin
pennknif». Sedan vilden trots kockens protester fått det stekt på
glöden, »förtärdes det genast med en synbar stor appetit, men
med åskådarnes nog allmänna vämjelse».
Den 25 november seglades söderut mot Ishafvet, och en
för botanister och zoologer ny overksamhetsperiod började.
»Det blefve för tröttsamt för mig och läsaren att nogare
utföra och repetera händelserna af vår kulna, obehagliga, farliga
och långvariga kryssning i den Is beströdda oceanen och de
åtföljande olägenheter af dålig provision, Husser, skörbjugg och
nästan daglig ledsnad, faror och köld bland Isen». Mellan 13
och 21 december voro de antipoder till landsmännen i Sverige,
och julafton »tillbragtes inom antarctiska cirkeln nästan på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
